En stund på kvällen och på morgonen när jag just vaknat är jag lite pigg. Så varje morgon tror jag att jag börjar bli frisk. Sen går det nån timme så förstår jag att det inte är så. Inte än, men snart…
Ingen kyrka idag alltså. Men texter och sånger som ger påskdagskänslan. Så länge jag lever, är en sån sång. Som ger hopp. För fastän det här är en synnerligen envis och tröttande virussjukdom, och det nu verkar helt orimligt att kunna ta en rask promenad och jubla över livet och skapelsen så vet jag att det kommer ett sen. Men tålamod är inte min gåva så sen:et får gärna komma snart!
Nu har de pigga timmarna passerat, så bilderna från vår påskafton får tala istället.
;
;
;