Det är så oförutsägbart detta med diktskrivandet. En dikt som jag själv tycker är en fullträff delas ofta inte alls. Så kan några snabbt ihoptotade och rätt enkla rader få mängder av gillningar och delningar. Som dagens spontanrader med tillhörande text. Detta berörde tydligen väldigt många. Alltför många.
”Till alla (oss) som kämpar med sånt som inte går över. Sjukdom, sorg, strid och smärta. Till alla som kallas starka, men som inte har något annat val än att stå ut. Det är okej att inte alltid orka, okej att bli förtvivlat less på det som inte är som det borde. Det är okej.”
Sant! Ibland är man extra mottaglig och saker går in. Men det är väl också så i detta överflödiga mediabrus numera så stänger människor av och reflekterar inte. Men plötsligt passerar nåt bruset och man stannar och blir berörd. Eller låter sig beröras. Som med just denna text. Som omslöt även mig just när det behövdes.
Tack för din förmåga!
Tack till dig! Jag är glad att den kunde omsluta dig. Fint formulerat. <3
Jag tror orden och bilden blev en sån fullträff för att bilden är så talande.
Du har såna gåvor som berör
Kramar o ber
Tack Kristina! ÄTG! 🙂 Och kram till dig.