Oro över rasism finns nog på ett eller annat sätt hos alla oss som adopterar. Vi förbereder oss på att våra barn någon gång ska uppleva utanförskap och hoppas kunna rusta dem med självkänsla och trygghet som hjälper dem att hantera det. Den där diffusa rasismen ser jag skymten av ibland, och har egen erfarenhet av att det finns vanliga människor som väljer bort kontakt med familjer med mörkhyade barn. Men aldrig har jag kunnat föreställa mig att adoptivfamiljer skulle kunna få hem rasistiska hatbrev. Katrineholmskuriren berättar om rasism som kommer nära, ända in i det egna hemmet.
Vår Emil gömmer sig i tehuvan. Katthult?
Jag beundrar föräldrarna i Vingåker som vågade vara öppna med den här händelsen. Om vi blir skrämda och gömmer oss och våra barn så har rasisterna vunnit. Nu hoppas jag att Vingåkerborna visar att det är en annan människosyn som ska få råda.
Men… fyyyy!!!
Usch! Typiskt också att de som har dessa vidriga åsikter är riktiga fegisar och inte vågar framträda med sina namn. Allas lika värde är en sådan självklarhet. Håller med, bra gjort att träda fram.
Fegt, fult, förskräckligt och många andra f-ord skulle jag vilja säga. Dom har nog inte förstått att vi är likadana under huden oavsett vilken färg ytan har.
Håller med om att det är viktigt att visa att vi är många som tycker annorlunda. Jag är så innerligt glad och tacksam för mitt älskade barnbarn, mina bonusbarn och bonusbarnbarn även om dom har något mörkare hud än jag.
Fy sjutton ändå. Strongt gjort av föräldrarna, hoppas det bidrar till att folk kanske tänker lite annorlunda (eller mycket).