Jag sitter med glasögonen på och kan bara erkänna att det är en drastisk skillnad på bokstävernas storlek nuförtiden. Jag har gått omkring med en huvudvärk som jag trodde berodde på högt blodtryck (vilket jag inte har visade det sig, när en läkarvän mätte i avslappnat läge utan blodtryckshöjande landstingsrock), irriterat mig över liten text på teven, haft konstig yrsel ibland och ilsknat till över oläsliga bloggkoder.
Nu är det tydligt att det var glasögon som behövdes. Terminalglasögon. Men de verkar behövas också vid läsning och ajfåning.
Innan jag satte mig här med glasögon på var jag på kvällsgympa, glad att ha lyckats hålla fast vid det beslutet fastän det lockade att åka hem. En hektisk mötesdag har det varit idag, men på lunchen hann jag posta tre till Väntrum som nu är på väg i gula tåg och bilar till sina nya ägare. Det är så roligt med beställningsboomen att jag inte ens suckade över det trista brevet som kom från SVT häromdagen. Jag skrev faktiskt till deras Dramachef och erbjöd dem att läsa Väntrum eftersom jag föreställer mig att en filmatisering (låt säga, tre entimmarsavsnitt) skulle vara en fin fortsättning på deras teveserie om barnlöshet. De höll inte med om det. Eller nåt. Så här löd svaret:
Tack för din fråga ang. tv-serie. Vi tar inte ställning till böcker och därför tackar vi vänligen nej till ditt förslag.
Se där ja. Men var det inte just vad de gjorde? Tog ställning?!
Inte heller fick jag ett sökt författarstipendium. Pengar söker jag inte, men däremot stipendier som innebär skrivande på annan plats. Gärna vacker och inspirerande. Nåja. De här nejen biter inte så hårt idag. Kanske behöver förlagen också glasögon? (Sa hon stöddigt 😉 ) För läsarna hittar så sakteliga min roman, och jag får generösa mejl långt fler än jag kunnat hoppas på. Dessutom får jag ovärderligt stöd till fortsatt skrivande av älskad make och andra som är nära och på distans.
Jag är glad.
Så skönt att du håller modet uppe. Du s”ka se att en dag lossnar det och då får vi som kände dig innan säga ”ja men henne känner jag ,,jag såg hennes kapacitet för länge sen så jag är inte förvånad”.
Glas ögonbrist kan förstöra mkt. Hoppas det hjälper nu. Ha en bra natt och morgondag Kram från trötta kristina
Det är många stora författare som refuserats många gånger i början av sitt skrivande, Astrid Lindgren, författaren till er läsecirkelbok (kommer inte ihåg vad den heter) och många andra storheter. Det är bra att du fortsätter skriva. Jag väntar bara på att nästa bok ska tryckas så jag får läsa den. Håller alla tummar för att det ska gå bra för dig och är jätteglad för att det droppar in beställningar på Väntrum.
Kramar till dig min kära!!
Du kanske får ta och kontakta Hans Rosenfeldt? Enligt hans Vinter-program sa han ju sällan nej………fast iofs sa han också att han inte var något vidare på att göra film….men din bok kan ju bli en serie 😉
Också glad att du inte tappar modet. Skulle du orka och hinna bearbeta om boken till tv-manus? Då kanske de skulle titta på det igen?
Det finns en till här som har stort behov av glasögon, och det är Maken. Han ser sämre än mig (som haft glasögon/linser i många år) och börjar nu inse att det skulle underlätta att faktiskt kunna se och slippa röda ögon och huvudvärk! 😉 En bra grej det där.
Jag tycker det är så himla bra att du fortsätter kämpa! Förr eller senare så KOMMER det ju att hända! Det är liksom enda alternativet när man är så begåvad och en sån fighter som du är! Jag blir peppad av dig!
Kramar i mängder!
Äsch fåniga Svt som inte in.ser. vad de missar… Men vet du, glasögon kan vara riktigt bra! Man kan byta och leka och vara riktigt fin! Om man kommer ihåg att sätta på sig dem, förstås, så att man ser hur man ser ut 😉
Vad roligt att så många beställt boken!
Jag tror att det skulle bli en jättebra film! Synd att de inte nappade på ditt initiativ! Men roligt att du fått så bra gensvar genom att många vill köpa boken! =)
Tack alla fina peppisar 🙂
Jag tycker det verkar lika svårt (el tråkigt) att skriva manus som att bokföra – så jag kanske får kontakta Hans ändå 😉