Jag läser just nu romanen En dag (David Nicholls), lite försenad bokklubbsläsning som jag inte hann med till vår förra träff i bokklubben ”Allans döttrar” 😉 Häromdagen läste jag ett par rader som tilltalade mig alldeles särskilt. Det handlar om en av huvudpersonernas författarambitioner och alla nej hon får från förlagen.
”…det enda uppmuntrande med alla de där refuseringarna var deras vaga formuleringar: det var uppenbart att manuset inte hade blivit särskilt läst, bara nobbat med ett standardsvar.”
Jag är glad att jag hade läst det där. Det gjorde att den refusering som kom per mejl idag inte kändes lika besvärande, fastän den kom bara en vecka efter den förra. För nog är det ruskigt vaga formuleringar förlagen levererar. Så vaga och oprecisa att de rentav är uppmuntrande.
Så jag fortsätter envisas med skrivandet. Och hittar ännu bättre uppmuntringar i en sporrande skrivadventskalender. Nu ska jag ge mig på lucka 19. Och sen försöka hämta hem lite sömn eftersom förra natten bara innehöll 4 timmar.
En dag är en roman som jag gillar jättemycket! Och jag ska inte gå händelserna i förväg, men efter refuseringar kan det komma framgång… 😉 Tycker det är bra att du inte ger upp Cecilia, även om jag förstår att det kan kännas tung ibland, när man får nej.
Vad fint att lilla katten fick ett eget brev att krypa in i iaf. 🙂
Det var i Norstedts kuvert – men det kanske var nån kattallergiker som öppnade kuvertet och blev på dåligt humör 😉 Tack igen för att du peppar!
Du inspirerar! Tack! 🙂
Tack Monica <3