Idag går många till jobbet efter avslutade semestrar medan jag har vilodag igen. Orken är kanske på väg tillbaka, för igår orkade jag att träffa mina härliga bokläsarvänner i vår lilla bokklubb. Trött efteråt, och fortfarande mör vilket kräver att jag vilar mer idag – men så härligt att kunna delta. Hopp!

Hoppfull och älskad systerson

Alla de böcker och romanfigurer vi talade om, och våra individuella tyckanden gör det tydligt att vi människor kan ha så olika värderingar och synvinklar. Vi har samma fasta värde som människor och samma grundläggande behov, men finliret kan skilja en hel del. Vad vi vill, önskar och värderar. Det gör den gyllene regeln lite knepig.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Jesus ord i Matteusevangeliet är en fin och verkligen gyllene livsregel. Wikipedia säger att den finns i alla religioner, men så briljant som Jesus formulerade tycker jag ingen annan av exempelreligionerna har fått till det. Briljant men svårt. För det jag vill att andra ska göra för mig kan ofta skilja sig från vad de vill att jag ska göra för dem.

– Jag tycker det är svårt med telefonsamtal och föredrar att höra av mig/bli kontaktad via mejl eller SMS.
Andra tycker att det är opersonligt och kyligt med dator- eller telefonskrivna hälsningar.

– Sånt som ska göras förbereder jag i god tid och vill hinna tänka på länge.
Andra blir stressade av att bli kontaktade för tidigt i ett gemensamt ansvarsområde.

– En måltid är en gåva i min värld, och (vuxnas) kinkighet med mat jag bjuder på känns som en slags förolämpning.
Andra tycker att mat är bränsle och ser inte behovet av att visa uppskattning.

En dålig måltid i en del ögon, en god i andra (munnar).

– Jag vill att andra vuxna ska säga till mina barn om de gör något som kan skada dem själva eller andra.
Andra blir upprörda om någon utomstående har synpunkter om deras barn.

– Jag vill att de personer som har gjort något som berör mig ska få veta det, så väl förskolepersonal som bloggare eller författare och musiker.
Andra tycker att det räcker att få lön för sitt arbete och att annan uppskattning eller uttalat ”beröm” inte är nödvändigt.

Sommarhej till förskollärare

Det skulle gå att fortsätta i all oändlighet. Vad jag vill är inte alltid detsamma som andra vill. Ändå så är den gyllene regeln kanske den bästa tillgängliga regeln för ett vinnande beteende. Och ju bättre jag känner en annan människa, desto mer vet jag förhoppningsvis om vad hen uppskattar och inte. Och kanske, kanske att jag ju äldre och modigare jag blir kan lära mig vad människorna vill att jag skall göra för dem, och faktiskt göra det. Kanske vi kan kalla det för kristallregeln. Där är jag inte än. Jag är inte ens framme vid gyllene regelns första del. Jag är inte alltid klar över vad jag vill att människorna ska göra för mig.