En favoritskribent som jag har talat om tidigare har skrivit en bok som heter Reservkraft. Som allt det som Tomas Sjödin skriver, berör den alla de frågor som är viktiga för mig – och just nu är titeln också så talande. Kraften tycks sina ibland. Kroppen gör det den ska på jobbet och (nästan) i hemmet, men det saknas driv, gnista och motivation. Det senaste året har det blivit så här när jag dras med en förkylning, och det är ibland svårt att avgöra om det är fysisk kraftlöshet eller annan.

Det är som att det skulle behövas en vitamininjektion. Ett antaget manus eller ett brev från en okänd läsare hade varit perfekt, men är inte så lättbeställt. En rask promenad eller svettig afrogympa drömmer jag om, men det skulle förvärra förkylningen. Tröstäta massor av lakrits verkar också lockande, men det gör staplarna på appen för höga.
Så det får bli te med honung, skön musik och läsning.

Jag läser en skrivarväns starka manus (och ropar JA å förlagens vägnar) varvat med Tranströmer som jag äntligen köpte igår. Som medicin tillsammans med fyra hekto favoritte. Och eukalyptusdoft som barndomsvännen rekommenderade bland kommentarerna till förra inlägget. Tack för alla de sköna orden.

Nu lite mer musik som ger mig kraft av den stillsammare sorten. Kanske reservkraft.