Kristian Gidlund fortsätter beröra på andra sidan livet. I SVT:s Jills veranda sändes idag avsnittet som spelades in några månader innan denne fantastiske skribent dog i sin cancer. En cancer som tog hans liv, och på vägen dit manade fram så starka texter. Nu fick vi se starka samtal mellan Kristian och Jill Johnson. Det är lätt att förstå att detta var en mycket speciell vecka för dem båda. Det händer något i dödens närhet. Livet och ljuset blir än starkare. Och det blir så tydligt att vi som lever har chansen fortsätta välja livet.
Laleh hjälper mig också att minnas att medvetet välja livet. Hennes texter följer mig varje dag efter en konsert som får hjärtat att skälva många dagar i efterhand. En konsert som det inte var någon självklarhet att orka uppleva. Jag är kroniskt sjuk – men inte döende som Kristian var när han åkte till Nashville. Min lilla resa riskerade ändå att stjälpa måendet, och jag visste att det var en chansning. Det gick bra. Med långsamhet och vila gick det vägen. Efterdyningarna kom, men vinsten var värd sitt pris. Jag var varsam och fick med vår älskade dotter – ett av de så efterlängtade barn jag till skillnad från Kristian Gidlund fått – en fantastisk upplevelse. Vi fick sjunga tillsammans med Laleh och över 7000 andra ”I know we could live tomorrow, but I know I live today”. Vi fick sjunga om att välja livet i Vårens första dag. Och jag gör det igen och igen. Fastän livet ibland är så svårt, fastän sjukdomen sliter och vardagens minsta sysslor ibland är betongbördor när sjukdomen styr så väljer jag livet. Igen. Sätter vårsolens ljus på allt det goda och påminner mig om att också de mörkaste moln och kyligaste nätter drar förbi.
Är så glad att du fick denna upplevelse med dottern och att du orkade ta belutet o veta att det kostade men ändå var värt det. Jag såg inte Jills veranda dels för att jag hade sammanträde som ajg kämpade mig igenom.Ska se om jag orkar titta. Ibland är det så sårbart att se när man själv vet att det kan bli ett nära slut så jag behöver göra det en bra dag för orka ta till mig. Just läst en blogg där jag hamnade flera år tillbaka och när ajg sökte på nutid sen ajg läst ett långt antal inlägg så visade det sig att förf dött i sin bröstcancer och det berör så djupt.
Ber för dig kramar
Ja, jag kan ana att det är svårt att se och läsa om personer som förlorat kampen mot cancer… trots att jag (fastän sjuk så länge) inte till fullo kan förstå hur det är att vara så allvarligt sjuk. Tungt. Overkligt.
Jag önskar ständigt välsignelse över din kamp. Att undret ska få ske. Kram
Du skriver alltid mycket fint och berörande Cecilia! Ja livet! döden! De går hand i hand i bland sammanflätade, ibland för sig, men oftast hand i hand.
Jag tänker på mig själv. Den sorg jag fick och var tvungen att bearbeta. Livet fanns kvar, även om någon annan inte gjorde det. Det måste accepteras vare sig man önskar eller ej. Man får lära sig. Det går, även om det ibland är jobbigt.
Men i samma omgivning fanns det de som hade samma sorg(gemensam med mig), men också var uppfyllda av glädje då de strax skulle få sin adoptivdotter. Sorgen och glädjen! Hand i hand.
Jag vet genom tidigare bloggtext att även du har samma erfarenhet! Överväldigande båda sakerna när de sker inom samma tidpunkt.
Vi får vara ödmjuk inför livets riktningar. Tacksamma att vi orkat igenom sorgen och att kunna se livet vad det bjuder på igen.
Kram till dig och dina berörande texter.Ses
Tack för dina fina ord som gläder mig lika mycket som din sorg bedrövar mig. Ja, jag har också en erfarenhet som är snarlik din och förundras ofta över att livet fortsätter i både glädje och sorg och allt däremellan – också när det känns som att det värsta och det bästa redan har har hänt. Men vi går vidare…