Katten är på sommarbete stora delar av sommaren, precis som sin företrädare, vår gamla katt. Hon som började som innekatt i Uppsala och slutade som tveksam utekatt på Ekhemmanet. Men varenda sommar i sitt 18-åriga liv var hon utekatt i stugan.
Den nu tvååriga kisse som har ärvt alla klappar och allt gos, håller sig också nära hemmet men tycker betydligt mer om att vara ute. Och om att jaga. På stugtomten finns det rejäla möss, och troféerna samlar hon på gräsmattan till allmän beskådan. Ibland är offren så söta att det känns väldigt onödigt att nån som har fri tillgång på mat ägnar sig åt lustmord.
Men är man rovdjur så är man…. ena ögonblicket ett vilddjur och nästa stund gosdjur.
Stackars lilla mus… jag har sett några sådana där jakter också och värst är det då de tar en fågel. Eller som då vår katt kom hem med en huvudlös ekorre en gång. Nu är vår lisse på långutfärd igen. Såg henne inte på 10 dagar, men vi har underbara grannar som hjälps åt med att bära hem henne då jag blir alltför orolig.
Åh, så oroligt med en långfärdskisse! Vår storjägare håller sig nära tack och lov.
Å va underbart att ni fick ha er förra katt hos er i 18 år! Vår äldsta misse började också sitt första år i livet som innekatt men har de senaste 8 åren fått ströva ute också. Julia heter hon och igår kom hon stolt med en fågel i munnen… Hmm duuuuuktig kiiiiiisse, men snälla ta inte fåglar är du snäll…
Vill också säga att jag tycker att du skriver fantastiskt och jag har sett flera gånger när du kommenterat så otroligt klokt i andra bloggar jag kikar in på! Miss mary skrev om din bok Väntrum och jag känner att jag bara måste skaffa den och läsa!
/Anna
Tack, Anna, för dina fina ord och för att du tittade in! Jag ska titta tillbaka!
Hmmm….ibland är de inte fullt lika söta de pälsiga små liven 🙂