Vardagen är här. Övriga familjemedlemmar på skolor och jobb och jag i soffan. En sån där extra sjuk dag när en tjugometerspromenad till brevlådan får tempen att stiga en grad timmarna efteråt. Då är det bra att vara utan sällskap. Att ligga i soffan och knarka Grey’s Anatomy och resa mig så lite som möjligt. Ibland får jag sällskap av ett jamande.
Det är obegripligt att någon som är så söt kan vara så krånglig. Jama sig ut (och tvinga mig upp ur soffan). En halvtimme senare jama utanför fönstret och krafsa sönder listerna för att få komma in (och tvinga mig upp ur soffan). Äta fort och bli rastlös och börja jaga julgranskulorna (och tvinga mig upp ur soffan). Bara att resa sig ur soffan är överkurs när man mår så här.
Ibland jamar någon annan. Det låter exakt som den levande katten, men är appen som sonen har lagt in på min iPad. Tom. Och den söta lilla kissen är också rätt krävande. Skickar SMS och säger att han är hungrig, trött eller kissnödig. Klart jag får hjälpa honom då. Det går bra från soffan. Men den andra katten som just nu tokkrafsar för att komma in igen försöker jag ignorera ett tag till. Jag behöver lite krafter kvar till kvällen.
Oj, nu råkade jag hosta till så det hördes ut. Gissa om krafsandet och jamandet utanför fönstret accelererade…
En sån där jamande vän har jag också – eller tre stycken egentligen, men de andra två låter mig åtminstone sova ifred – våran lilla gråa honkatt som med sin basröst mitt i natten klargör att NU är hon hungrig. En stund senare gäller klagomålet att vattenskålen på handfatet är tomt. Att det finns vatten i den stora skålen på golvet ignorerar hon totalt – det duger inte. Och torrfodret MÅSTE serveras i sovrummet.
Och så har du fått en modern tamagochi att sköta om också – cute!
Aj då. De är bestämda personligheter de små pälskompisarna…
Ja det där jamandet och krafsandet känner jag igen. Vår katt stalkar oss från utsidan om hon inte får komma in och jag släpper inte in henne på pin kiv när hon skriker sådär extra högt. Det är ett litet krig varje gång och man får inte gå på toa utan att hon sitter och stirrar en i nacken 🙂
Men de är ju mysiga också :). Hoppas du mår bättre snart vännen!
Kramar!
Tack! <3
Mysiga och tokiga! 🙂
Gulliga båda era katter.
Förr i tiden fanns en liten krabat som hette Pavarottchi.
Den skulle också skötas som ett barn.
Sonen som gick i mellanstadiet var jättesur att han inte fick ha den i skolan.
Roligt att du blivit obstinat igen.
Och lite piggare.
Kram
Ja lite piggare, temporärt. Ligger man still på soffan tillräckligt länge kommer kraften till slut tillbaka. Tills gränserna tänjs igen. Och hittills är de helt otänjda, så det kanske inte är nåt som kallas piggare egentligen.
Hoppas DU är piggare nu!
Ja pärsen söndag/månd verkar vara över. Men nu nån feber som både sonen och jag har.
Ja piggare är nog ett ord som kan betyda olika i olika situationer.
Kanske finns något annat ord som gör mer rättvisa åt sammanhanget.
Kramar
oj det gör mig så ont att dina krafter gått så mycket tillbaka o att febern stressas igång av ingenting. Det är jobbigt att måsta stiga upp fler ggr än man planerat, det förstår nog ingen som inte varit i liknadne sits, där amn räknar varje steg o varje uppstigning sliter hårt.
Just nu tränar jag mig att ligga kvar på sängen trots ropande vikarie som inte kan lära sig att hon måste komma till mig o inte jag till henne. . Kundet inte stå emot hennes ropande igår o det straffad sig med utebliven nattsömn pgr av ökande intensivvärk. SÅ det är verkligen att lära sig . Får nog be att katten oxå lär sig, ni har ingen kattlucka i dörren så du slapp upp o ner?
Nu ber jag för dig en stund
Kramar
Kattlucka och vikariekoppel kanske vore nåt. Vi har ingen lucka och jag är rädd att alla grannskapets katter skulle komma in isf.
Tack för bön! Ömsesidig. Får be också om vishet hos dina hjälparhänder…