Det blommar och grönskar för fullt i vår trädgård. Rabatterna som var exemplariska när vi köpte det här huset är fyllda av sånt som själv har valt att växa där. Maken som är den som är intresserad av att vårda trädgården rensar nån gång per år bort allt ogräs, men det kommer glatt tillbaka. Jag hör talas om andras krigföring mot maskrosor och kirskål, om nybyggda trädäck och inställda resor för att huset ska renoveras från alla ändar. Visst längtar jag efter att nån ska bygga min skrivarstuga, dränera runt vårt hus, bygga en frisk altan, göra en glasveranda mot havet, köpa en ny toasits och renovera alla skruttiga rum. Men nån bor inte här, det är vi som bor här. Och vi är bättre på att sänka axlarna än att hålla ordning på torpet.
Kanske är det en annan version av ”surt sa räven”, men jag tror det är ett hållbart förhållningssätt. Inte bara med tanke på klimatet. Visst kan trädgårdspedanter och fastighetsspecialister förfasa sig, men jag tror betydligt fler familjer har gått sönder av för höga krav än det är hus som har rasat ihop på grund av för lite renovering. Dessutom skulle krav på ett perfekt hem göra livet som sjuk outhärdligt. Så jag försöker välja att se det vackra i det som är. Det går inte alla dagar. Men för det mesta tycker jag detta är vackrare än det tillrättalagda.
Underbart, klokt och befriande inlägg! Tack för det. Vi har många inredningsfanatiker i vår vänkrets och ibland känner jag att jag inte törs bjuda hem dem. Men jag har bestämt mig för att det faktiskt kan vara viktigt att stå för nåt annat, sänka kraven och visa på att det går bra ändå. Faktiskt. Det finns det som är så mycket viktigare än att slava all ledig tid med renoveringar. Dessutom är vi på tok för lata! 🙂
Nej, inte är ni väl lata?! Ni prioriterar bara vila. 😀 Heja!
Vi har grannar med perfekt gård. Inte ett ogräs. Allt gräs i en perfekt grön matta.
Och inte en felplacerad växt.
För deras skull har vi bestämt oss för att klippa gräset innan vårt gula hav av maskrosor blir bollar och flyger in på deras gård. Vi brukar hinna med ett par dagars marginal.
Men jag retar mig inte längre på att de har så perfekt.
För de är så trevliga så det kompenserar.
Jag vill just nu inte ha annat än gräs.
Är så trött på att sköta blommor sen vi hade handelsträdgården.
Gräs kan ungarna klippa bäst de vill.
Din inställning är helt ok.
Men för någon annan betyder trädgården jättemycket.
Det bästa är nog att göra livet så bra som möjligt efter de förutsättningar som finns.
Och inte reta sig på allt man inte kan eller orkar.
Fast det skulle jag nog inte skriva.
För jag retar mig varje dag på sånt som vi inte hunnit.
Jag retar mig också på sånt vi inte har gjort de dagar jag är låg eller stressad och ser allt med integlasögon. Men när jag är nöjd så är det lätt att sänka axlarna och se det fina i det andra kallar ogräs.
Fin omtanke om era grannar!
När jag håller på med trädgården är det för att det ger en sån läkedom åt själen. Att se det spira väcker en sån lycka i mig. Jag kan stå o prisa Gud för en iris som håller på slå ut, en annan som vi fått bort lössen på , en tredje som övervunnit vinterns kyla o kommer igen. Min trädgård predikar alltid för mig. Men vi har inga överdrivna krav ssk som jag inte kan göra de själv. Men ajg tro min lagom aträdgård predikar för andra oxå , inte om perfektionims öfr sån är den inte , men om glädjen som bor i innahavarens hjärta.Utan min trädgård skulle jag inte överleva att inte kunna röra mig utanför gården. Den är mitt hjärta. Men jag har inga krav på andra o deras gårdar .Olika saker intresserar oss olika och det är där vi lägger vår tid. Jag vet ju hur mkt skrivandet är ditt liv o där lägger du din själ när du orkar . Önskar dig en bra dag emd vila återhämtning o glädje kramar
Jag menade absolut inte att förringa dem som finner glädje och frid i trädgårdsskötsel. Lät det så? Jag är oändligt glad över det som trädgården skänker dig. Och mig. Jag tycker mycket om att ha en trädgård, även om arbetet med den inte roar mig.
Det är de kravfyllda axlarna gällande renoveringar och trädgårdar jag önskar att fler skulle låta sjunka, om kraven och stressen hindrar dem från att njuta av livet.
I vår trädgård går det inte att se att det en gång fanns rabatter… 🙂 Jag har några krukor på trappan med pelargonior bara. Och sedan finns det hur mycket gräsmatta och träd och häckar som helst att leka i och nästan inget av det är ömtåligt och ”fint”. Och det passar oss bra! Det såg nästan sämre ut när det fortfarande gick att se att det egentligen fanns rabatter 🙂
Intressant att lite orensat kan se stökigare ut än inte rensat alls 😉 Det låter som att vi skulle kunna bo grannar i kedjehus!
Jo men helt orensat ser ju ut som att det ska vara så. Allt är jämnhögt och tätt liksom och blommar ganska ymnigt och ingen jord syns. Och inga maskrosor eftersom de är för låga 🙂 Somligt har ju klarat sig, som pioner och iris och sedan finns det mycket grönt runt omkring.
Jag bor gärna granne med dig, men parhus brukar ha alldeles för små trädgårdar! Vi kan väl bara bygga till någon liten vinkel eller något till er? (Det är lite Villa Villekulla fast i mexitegel här…)
Och Katthult här, med lite mer fallfärdig vedbod än i verkligheten. Oj vilka sommarkalas vi skulle ha!
Nej kära Cecilia du skrev inte så att jag tog det negativt jag ville bara dela min glädje över trädgården, en trägård som absolut inte är perfekt. Jag akn oxå bli upprörd över när det blir krav , men jag har haft så många år att sänka min krav på allt ute o inne så jag ursäktar mig inte ens om det är stökigt . Vi har flera perfektionister bland våra vänner hur det ska se ut hemma o när man bjuder hem folk. Och min man kan få ryck när han tycker att vi inte kan bjuda hem ngn men då säger jag att det kan vi visst.Det är oss de ska umgås med o inte våra tidningshögar. Men jag älskar när det är snyggt o bortplockat men det var länge sen jag orkade .Eftersom vi är så allergiska har vi fått prioritera städning av golv etc plus mkt tvätt o rengöring för min infektionskänslighet på prioritering av plock. Tack o lov har vi inte så många vänner som bygger om bär tunbga bördor utan det är rätt avslappnat. Kram igen
Skönt att det inte landade fel! Och att trädgården är till en sån lycka för dig.
Så sant att det kan kräva övning att välkomna utan att be om ursäkt för det operfekta. Och du har verkligen fått decennier av träning…