De förflyttade gränserna tar ut sin rätt. Jag orkar lite mer, ser mer av det jag vill och kan göra, och det som behöver göras. Men så slår det tillbaka med värk och febrighet. Av den sort som jag förut hade precis hela tiden. Så jag får försöka glädjas åt att det nu är långa stunder då jag känner mig som en resenär på bättringsvägen.
Men idag var nog fel dag att testa en lite längre promenad och ta itu med tvätthögar. Så nu tackar jag för att käre maken tar över mina planerade sysslor medan hans målarfärg får torka.
Eller färgen är min. Jag vann den för rätt många år sen med en vers om Katthult, och trots att hela huset målades då så finns det färg kvar. En god vinst. En betydligt större vinst är livet. Och hälsan som jag vill våga tro på, fastän det kommer svackor som den här. Men just nu är det nog en lämplig aktivitet att se målarfärg torka.
Det var ingen dum målfärg att titta på! Vilken vinst, och skönt att höra att du ändå är på bättringsvägen även om det uppstår svackor. kram!
Bra att du får hjälp när det blir för mycket.
Det behövs säkert tid för att bli frisk eftersom du varit sjuk så länge.
Men om du inte tar i för mycket så tror jag det går snabbare.
Fast jag förstår din glädje över att orka.
Kramar och Guds välsignelse önskar jag dig.
Ja visst är det märkligt att man så gärna vill gå över sina gränser när man varit bättre ett tag. Jag bar vatten kannor idag o det straffar sig , har så ont.
Hoppas vilan ska hjälpa både dig o mig och så krydda med förbön
kram
Ja, man vill ju så gärna orka! Känner igen det där, att ta ut sig lite för mycket, för man vill ju kunna och hoppas det ska gå bra… Så kommer bakslaget.
Jag hoppas att du snart hämtar dig igen och kan ta några steg längre varje dag. Heja!
Och kram!