Det har alltid roat mig att skriva sångtexter. Tidigare handlade det om att byta text på en känd sång inför födelsedagar, bröllop eller andra kalas. Numera handlar det oftare om att skriva texter som sedan, ibland, tonsätts av någon komponerande kamrat.

I år har det gjorts en underhållande premiär; jag har tillsammans med ett barn och en vän skickat in ett bidrag till Melodifestivalen 🙂 Det som började som ett sätt att stå ut med min oro i väntrummet blev en låt i slutändan tack vare denna tonsäkra vän. Däremellan låg jag i febersoffan intill min trettonåring och fick ihop rimmen med henne.

Det är 647 bidrag som har kommit in i allmänhetens tävling, dvs den del där oetablerade låtskrivare får tävla. Ur den potten väljs ungefär ett bidrag, och från de etablerade musikerna väljs sexton! Med andra ord är det inte så stor risk att jag, dottern och min gymnasievän behöver klä upp oss och sätta oss i green room. Men oj, så roligt att ha testat att göra en popaktig låt tillsammans! En riktigt bra dessutom. Tack vare utmärkt tonsättning har vi gått omkring och nynnat refrängen hela familjen.

Nej, det är extremt svårt att nå fram i skrivtävlingar. Jag vet inte hur många tävlingar jag har deltagit i genom åren. Två gånger har jag fått komma med utan att vinna (”Du vinner inte men vi vill ha med ditt bidrag i boken utan att du får vinstsumman”  känns kul, men ändå så där…) och åtskilliga gånger har inget hänt alls. Som romantävlingen som Forum la ner för att drygt 300 bidrag alla hade för låg kvalitet. Hmm… Så slapp de punga ut med 500.000 kronor men fick rejäl marknadsföring ändå.

Men den tävlingen gjorde ändå så att min roman Väntrum kom till. Det är jag glad för. Och om jag inte missminner mig, ett ganska stort antal läsare.