Jag minns första gången jag såg vår flicka gå iväg själv till skolan, med skolväskan i hand. Den känsla som precis är fångad i ABBA-låten Slipping through my fingers, och som kommer allt oftare ju äldre barnen blir. Ju mer jag får släppa taget.
Förra veckan uttryckte sexåringen en önskan om att få gå hem från skolan själv, så i fredags fick han det. Hundrafemtio meter är det ungefär, och det går att se barnet från köksfönstret i princip hela vägen.
Jag satt vid fönstret och såg honom komma. Och kände den där dubbelheten i att släppa taget om de växande barnen. Som kliver ut ur famnen allt oftare. Men kommer tillbaka. Kalla mig drama queen om ni vill, för jag spelade den här som stämningsmusik under tiden.
Det här är en gråtscen som får mig att både bäva inför och längta efter att ha vuxna barn. Om fyra år och tre månader är vår stora flicka myndig!
Det är inte lätt att släppa taget. Minns sk diskussionerna i tonåren med dottern. Nu förstår hon dom men inte då. Jag har oxå många småbarnsminnen där man fick låta dem gå delar av hemvägen och sen börja låta dom gå till skolan , ibland satte min kropp hinder ivägen så jag fick lita på Gud att det skulle funka att han höll dom i handen när jag ej v ar där. Nu börjar det vara dags att släppa taget o låta dom ta i bilratten och övningsköra med pappa. och då går jag och oroar mig för allt om kan hända. Kram
Ja…att vara förälder är en övning i att växa i tillit och tillförsikt med åren…
Det är fortfarande långt dit men jag kan absolut förstå dina känslor. Som tur är är mamma alltid mamma och henne vill man vara nära <3
Ja, så hoppas jag verkligen att det ska bli! Men skräms en del av hur många trasiga, svala eller obefintliga relationer det finns mellan vuxna barn och deras föräldrar. Tänk att de också en gång har delat samma säng och läst sagor tillsammans. Svårt att förstå…
Det är märkligt det där. Det är ju lätt att tro att man ska amma varannan timme för evigt. Att ”han är för liten för att förstå vad adoption är” ska vara för evigt. Bra påminnelse.
Ja, egentligen går tiden fort fastän vissa stunder kan kännas ofattbart långsamma. Längtanstid, sömnlös tid och sjukdomstid t ex…
Jag har ännu inte vågat lyssna på den sången. Jag är alldeles säker på att jag kommer att gråta. Det är svårt att släppa taget.
Ja, det är det. Och ibland är det skönt att gråta. Jag gråter varje gång till den där sången/scenen…
Jag försöker igen.
Hittar ingen möjlighet till password Provar ändå
Nu gick det att kommentera..
Tog bort och hela kommentaren och klistrade in igen..
Konstigt..
Synd om du missar kommentarer.
Älskar den där sången från Mamma Mia.
Men så sorglig för mig också.
Inte så mycket för att det är svårt att släppa taget som mamma.
Men för att dottern och mamman hade en så fin relation.
Jag blir helt enkelt så avundsjuk på dottern.
Du har alla möjligheter att tanka din dotter full av kärlek innan hon ska ut i vuxenlivet.
Det är guld värt..
Lycka till med din dotter.
Och son också förstås..
Men han har ju en bit kvar innan han blir vuxen.
Kram
Nej just ja, jag har ju inget spamfilter nu! Så jag hoppas att jag inte missar kommentarer. Spamfiltret måste ha fått fnatt och satt igång sig själv. Kanske det tyckte du skulle titta in personligen när du var så nära mig 🙂
Ja det ville jag men jag vågade inte för jag visste inte om du ville det.
Kram