Jag är så tacksam för alla fantastiska hälsningar. Tack för att ni orkar uppmuntra!
Fastän jag få så milda smekningar så är jag arg. På sjukdom och allt det jag inte orkar med när jag är sjuk. Fysiskt och mentalt. En människa med distans och fasader skulle en sån här dag skriva ett inlägg om heminredning eller film. Eller blogga anonymt. Men eftersom jag inte vill blogga anonymt och inte hittar några fasader så undrar jag om jag ska sluta blogga. Jag vill(e) ha en blogg som lyfter mitt skrivande och de frågor som jag vill beröra människor med. Jag vill inte beröra med ilska och feber, men det är allt som finns just idag.
Arg.
Ibland kan en krånglande blogg vara droppen. Igår ändrade den plötsligt utseende utan att jag hade ändrat en enda krumelur i inställningarna. Nu har jag försökt med att installera ett nytt tema och då hamnar sidomenyn längst ner. Jag orkade googla mig till att man nånstans ska ändra sidans bredd, men längre än så kom jag inte. Fast nu ser jag att det bara är på första sidan det är fel. ”Sku man för fanken vara ingenjör” sjöng Ronny Eriksson. Det verkar så.
Arg.
Åh kära du…
Jag hoppas verkligen att du väljer att stanna kvar i etern, skulle verkligen sakna dina kloka ord annars! Men om du väljer att pausa, eller lägga ner, så respekterar jag det och håller ögonen öppna efter en ev återkomst.
Jag har allteftersom upptäckt att skrivandet är en fantastisk ventil för mig, oavsett om jag är glad eller ledsen. Självklart censurerar jag mig ibland eftersom jag vet vilka som läser. Men jag tror på att få skriva om den verklighet jag lever i just nu.
Jag föreställer mig att din verklighet just nu består av feber och ledsenarg sjukdom. Och att skriva om det sätter kanske jobbigt mkt fokus på det?
Jag märker att jag börjar svamla 😉 hade en väldigt klar tanke som jag ville förmedla – men klarheten fastnade visst nånstans på vägen ut från hjärnan… Så jag ger mig. Jag vill nog ha sagt att jag gärna läser dina ord vadhelst de handlar om.
Sådetså.
Kram
Tack kära du för dina tankar. Oavsett hur klara eller suddiga de är så värmer de hjärtat!
Bloggen har nog hittills hjälpt till att plocka fokus från sjukdomen, även om den nog lyser igenom i de flesta inläggen. Imorgon är en annan dag. Och just nu bjuder sonen på mysig filmstund.
Du skall lyssna på dej själv och göra som du själv känner är bäst för dej, men jag skulle minsann sakna din blogg om du slutade blogga! Det är ju inte för din fasad som man läser din blogg, utan just för att du är äkta och dina funderingar och värderingar lyser igenom och inspirerar!
Tack kära Ninette! I ärlighetens namn är ju det vad jag själv önskar, att fler ska våga vara öppna med sina tankar om livet. Också de mörka. Men ändå blir det svårt ibland att följa spåret hela vägen ut, både i blogg och andra möten… som om det ledsna jaget inte är lika tilltalande att visa upp eftersom så få visar det.
I mitt fall har jag inga problem att visa upp mitt ledsna jag, men jag har så himla svårt att göra det på nätet utan alltför mycket censur och då blir det kvar en väldigt konstig text så då är det lika bra att jag låter bli. tyvärr, för jag älskar att prata och fundera om allt möjligt annat, men har kommit fram till att just den biten får jag hålla till verkliga livet i stället för nätet… På basen av erfarenhet gissar jag att många mänskor som skulle ta illa upp om jag skrev om mina vardagstankar, och om det fanns där för allt tid och evighet på nätet (det blir svårt att gå tillbaks om nån ber om förlåtelse, om allt som man var arg på finns i skrift). Men bortsett från det (att jag själv alltså inte skriver om sånt på nätet) så håller jag fullständigt med dej, och t ycker världen skulle vara en bättre plats om folk hade bättre grepp om vad som försiggår hos dom själva, om hur dom kände det, och om man vågade öppna upp och berätta om det för andra. Själv berättar jag mer än gärna för folk IRL hur vi har det , och det är inte precis alltid som folk vill höra på det…. Det finns nog både en ovilja att berätta hur man själv har det och höra hur andra har det hos många mänskor.
Jag gillar äkta! äkta mänskor, med äkta känslor
Jag skulle bli jätteledsen om du slutade blogga.
Älskar din blogg just för att den är så ärlig.
Jag skulle sakna den nåt enormt faktiskt.
Och nån fasad behöver du inte.
Du är så bra som du är.
Och din blogg också.
Kram Kram Kram Kram Kram <3
Tack Tolmia! För omtanke, uppskattning och kramar!
Jag tycker din blogg är viktig eftersom du är viktig. Att få dela livserfarenheter är viktigt, hur länge orkar man läsa bloggar med heminredning, i varje fall inte dag ut o dag in, Många saknar ju livssubstans. Nej dela ditt liv även i fortsättningen, om man inte orkar läsa det tunga och svåra då får man väl låta bli bloggen. Men vill man leva och dela det liv som är just nu då får man mkt genom att läsa. Dessutom ökar förbönerna. Fasader har vi nog av ändå. SÅ skriv precis hur det känns för då finns det andra som oxå känner igen sig o vågar vara öppnare. Sen skriver du om mkt annat oxå och det ger andra tankar. Så fortsätt vara Cecilia med allt vad du är . Kram
Tack Kristina för dina varma ord och alla dina böner! Jag är glad om mitt skrivande uppskattas, men funderar på detta att blanda det mer ytliga professionella med det personliga. Det som många kan uppfatta som privat. Ändå har jag tydliga gränser för vad jag nämner på bloggen och inte…