Jag vilar med mina 38+ (i flera bemärkelser) efter lyxmiddag. Småplock med bara godsaker. Det blev bland annat det som sonens barnhemspersonal kallade ”chapo”. Smörstekta chapati som barnen fick smaka när de (ofta) kom in i barnhemsföreståndarens hus som ligger intill barnhemmet. Vi använde tortilla och det smakade alldeles rätt. Liksom dotterns vitlöksbröd smakade restaurang.

Medan pappa och storasyster fixade mat skötte lillebror underhållningsdansen. Han ville dansa till samma låt av Zifa hela tiden. Efter ett tag kollade jag vad låten hette: ”White men can’t dance”. 😀