Igår inleddes en av sommarens glädjor: Sommar i P1. Och den som inledde gjorde det med den äran. Timbuktu, Jason Diakité, talade så att det gjorde ont av både insikt och hopp.
Jag behöver Jason, i mitt ansvar som förälder till ett svart barn. I mitt ansvar som människa. Ingen enda människa borde tillåta att andra talar nedsättande om människor utifrån sånt som de själva inte kunnat påverka; hudfärg, sexuell läggning, funktionsnedsättning, ursprung. Ingen borde. Många gör det. Skämtar nedsättande om svarta, bögar och muslimer. Använder diagnoser för att beskriva eller skoja till det. Det stör mig när människor beskriver sin glömska som Alzheimer light eller personlighetsdrag som ADHD när de helt saknar erfarenhet av de sjukdomarna. Det kan vara OK att skämta om sig själv, men i vissa lägen är det allt annat än uppbyggligt. Som när normalviktiga inför överviktiga kallar sig själva feta. Som när svarta kallar sig själva n-ordet. Det legitimerar vita som talar nedsättande om svarta att fortsätta göra det.
Nu svävade jag visst iväg. Det jag ville säga var bara: lyssna på Jason i Sommar!
Och så kan jag skicka med en av de nyare dikterna. Förutom på Ekhemmanet på Facebook har jag börjat testa att lägga upp lite också på Instagram. Än har jag inte sett att det ger fler läsare, men så fattar jag inte riktigt hur hashtags ska användas. 😉
Fina bilder på instagram!
Önskar dig en bra vecka.
Många kramar
Ja, vad viktigt han pratade!
Har som vanligt inte lyssnat, men håller helt och fullt med dig om att det är stötande när folk säger saker som ”Alzheimer light”. Då vet man att de är sådana som aldrig mött diagnosen på riktigt.
Jag är glad över att mina barn hittills ser både hudfärg och sexuell läggning som oviktigt, ovidkommande, eller hur man ska säga. Conchita är en man i klänning och så är det bra med det, tex. Men funktionshinder är svårare, framför allt neuropsykiatriska. Där känner jag att jag har mer kvar att lära barnen. Kanske för att de personerna så tydligt ”inte är som andra”, som bruna människor och människor utan ben ändå är. Min dotter är ofta arg på ett visst barn och har så svårt att förstå att detta barn inte KAN ”skärpa sig”…. Det gör mig ledsen. Jag måste hjälpa henne att förstå.
Äsch, var kom ”ändå” ifrån? Det blev ju fel ser jag. Jag menade inte så. Hoppas att du förstår!