Det är en större utmaning för mig att lyssna på Sommar i P1 som sjuk. Inte bara beroende på feberhuvudet utan på grund av horisontalläget. Det kan tyckas motsägelsefullt i fråga om ett program som symboliseras av hängmattor och nakna strandfötter. Men i och med att jag helst lyssnar när jag promenerar så kan jag numera, när promenadernas tid är på mångårig paus, ibland glömma att lyssna på sommarpratarna. Jag behöver hitta nya sätt att vara jag, och det tar tid. Men en del har det blivit, varav några som fått mig att växa och djupna. Det är därför jag älskar Sommar i P1!

Här är mina favoriter så långt. De som gjort skillnad i mig.

Jason Diakité
…som berörde och stärkte mig i både min oro och min kamp kring vad vårt svarta barn kan möta i Sverige. Jag önskar en nedkortad Youtubeversion av Timbuktus budskap, helst anpassat för åttaåringar

Antje Jackelén
…som gav mig en bild av min nya ärkebiskop och speglingar i min tro och livsresa.

Fredrik Wikingsson
…som visade respekt och ömhet med de generationer som gått före och berett vägen i så mycket.

Edda Magnason
…som berättade om sitt liv och sin väg till sin otroliga gestaltning av Monica Z på ett varmt och nära sätt.

Sofia Helin
…som öppnade upp för något som jag vill att fler ska våga tala om; mörkret och smärtan inom oss. Om hur den ser ut och vart den kan föra oss.

Baker Karim
…som på ett tilltalande sätt bekräftade och satte ord på strukturer som jag visste fanns men sörjer att de finns. Och visade att strukturerna är så starka att också en svart person kan vara del i rasismen.

Christian Falk
…som talade från andra sidan livet om svårigheter och glädjeämnen och om det svåraste; att uppleva sitt barns död och möta sin egen.

Åsa Larsson
…som talade om just det som är centralt i det som är jag, bortsett från människorna omkring mig. Skrivandet, läsandet, kampen och tron. Programmet avslutades dessutom med en psalm som betyder mycket.

Po Tidholm
…som lärde mig mer om landhalva jag bor i, Sveriges koloni: Norrland, och fick mig att reflektera över vad min närvaro på sociala medier gör med mig.

Se där ja. Det har blivit en del ändå.

En dikt som kom till efter Christian Falks starka sommarprat.