Jag är ordnörd och läste humanistisk linje på gymnasiet, musikestetisk variant förvisso, så jag lärde mig inte latin och grekiska, men språk är min grej mer än matematik. Ändå upplever jag ofta att jag inte förstår språket.
Vad betyder t ex meningen ”Det kommer att gå bra”? Jag hör den och läser den ofta som ett svar på rädsla. Andras eller min egen. Till och med på svårt sjuka människors bloggar har jag läst den. Just innan döden kom.
Det kommer att gå bra. Jag förstår det inte. Det är förstås menat som tröst och medkännande, men varför är just dessa ord så vanliga? När de är allt annat än sanning. Eftersom det är glest med profeter så kan ingen människa lova en annan att det som skräcken gäller ska gå helt bra. Operationen som min vän är livrädd för, undersökningen som skrämt mig till tårar, fertilitets- eller cancerbehandlingen som ingen säkert vet om den ska fungera. Vi kan inte veta att det kommer att gå bra, och borde inte lova sånt vi inte kan hålla.
En annan mening som jag inte förstår är ”Oroa dig inte!” Det jag hör är en ”tröst” som handlar om att inte tillåta sig sina känslor. ”Oroa dig inte” klingar som att jag är fel och inte borde ha de tankar och känslor jag har. Det finns liknande uppmaningar i Bibeln. Änglarnas återkommande fras. ”Var inte rädd.” Men det är skillnad. Jag förstår de orden som en verklig hälsning från Gud till skillnad från ”Oroa dig inte” som jag tror är en mänsklig rädsla för att gå in i smärtan.
”En ängel till Cecilia” står det på baksidan. Fotograf: (kusinen) Lena Lahti
Google översätt hjälper inte till att tyda människors tankar bakom de ibland haltande orden. Men det kan hjälpa till med annat.
På thailändska heter ”Det kommer att bli bra” มันจะเป็นไปด้วยดี.
Så vackert. Det kanske kan vara något, att översätta det jag inte förstår till ett språk som jag förstår ännu mindre och kan läsa symboliskt på det sätt jag själv vill.
En del av de här tankarna har jag delat tidigare, i samtal via SMS med min kära vän. Hon som ska följa mig idag. Familj och vänner betyder så mycket för mig nu. Särskilt när de talar språk som jag förstår. Eller hjälper mig översätta. En vän som kan ett helt annat slags språk har hjälpt mig så att det nu finns en webbshop här för min roman om Bea. Bea, min fiktiva vän som upplevde så mycket smärta under den tid vi delade. Jag undrar vad hon gör just idag. Kanske lyssnar hon som jag på Sarah Dawn Finer.
Jag tänker mig att när människor säger ”det kommer att gå bra” så tänker de flesta det liknande det engelska ”this too shall pass”. Den här dagen kommer att passera den också, om än sekund för sekund. Jag vill inte tro att folk är så naiva att de uppriktigt tror att allt i alla situationer verkligen kommer att sluta BRA. Sedan finns förstås de klämkäcka spånskallarna som inte bryr sig ett smack om sina medmänniskor utan bara hasplar ur sig en massa nonsens. Mot dem hjälper det att själv tänka ”this too shall pass”; snart går människan och lämnar mig ifred…… 🙂
Jag tänker på dig idag och hoppas att du blir respektfullt bemött av människor som lyssnar på dig.
Tack! Å så skönt att tänka. ”This to shall pass” är mycket mer tröst i mina öron. Tack för den tanken. Och för all omtanken!
Jag har närmare till ilskan än ledsamheten och jag blir faktiskt riktigt ilsken och provocerad när jag hör dessa båda (och fler med dem) meningar slippra ur människors munnar. Ja, man kanske kan säga att de menar väl och allt sånt där men kan vi verkligen inte ställa högre krav på våra medmänniskors intelligens och empatiska förmåga än så?
”Det kommer att gå bra” – hur fan vet de det?! Är de Saida eller? De vet ju inte ett skit hur det kommer att gå. Det kan vara en uppmaning att se framåt och se positivt precis som ”Oroa dig inte” men det är inte mänskligt att bara kunna trycka undan alla tvivel och ledsamheter som vi har genom att bara se allt positivt. Det blir lixom bara löjeväckande egentligen när man tänker efter.
Personer som säger sånt är för mig dem som inte orkar stå kvar i någon ångest överhuvudtaget. Varken i sin egen eller någon annans. Då slätar man hellre över och går därifrån och ”tänker på något roligt”. Om det är att bry sig, eller att visa omtanke, då är jag påven. Det är ok att inte orka lyssna. Det är ok att inte orka med ångest, men om man är en vuxen människa så säger man det i så fall. Jag hör att du inte mår bra men jag orkar tyvärr inte trösta dig nu, eller jag förstår att du inte mår bra men jag vet inte hur jag ska hantera det så jag vill hellre att du prata med någon annan. Den personen hade jag känt respekt för och kunnat hantera bättre än alla dem som bara pluttrar ur sig en massa mög och sen dessutom gärna slänger ur sig ”sanningar” om hur livet ska levas
Jag känner igen ilskan 🙂 Blir lätt både arg och ledsen med den här febern. Men jag tycker mig höra de här uttrycken både från dem som jag tror inte orkar lyssna, och från dem som verkligen vill det men inte hör vad de säger.
Än värre är förstås de där oombedda ”sanningarna” – som jag tack och lov sluppit mycket av, men ser rätt sällan i kommentarer på andras bloggar och FB-sidor…
Fick samtal i morse, från de som menade väl, men det blev så dumt. För vad hjälper det mig att det gick bra för grannens brors frus systers son eller vem det nu kan vara. Att man gör detta på rutin, jaha(!?) och då ska jag bara slappna av och bli iskallt lugn då? ”På rutin” skrämmer mig mer, för på rutin då kanske inte alla sinnen är skärpta och något missas eller så kanske man slinter med kniven. ”På rutin”…… Nervös så jag kräks…… En svart pärla mellan mina fingrar…………
Åh så fel det kan bli. Och så mycket lättare det är att ta emot ord som ”jag förstår att du är rädd, och jag hoppas att det ska gå bra”.
Min svarta pärla glimmar också och påminner mig om din. Jag förstår att du är rädd så kroppen gör uppror, och önskar innerligt att friden ska få landa i någon liten mottaglig del av dig och spridas som en värme genom kroppen. Styrkekram!
Jag tror att det många menar med ”oroa dig inte” är att man inte ska tänka på något som man inte kan göra något åt. Självklart menar jag inte att man ska gömma undan alla känslor, jag är en extrem känslomänniska så om jag är ledsen märks det, men jag tror att man ska fundera kring vilka känslor man släpper fram och anledningen till att man släpper fram dem. Anledningen till att jag försöker låter bli att oroa mig är att oron, i alla fall för mig, kan bli handlingsförlamande och det kommer inget gott med den. Oron stjäl energi som jag hade kunnat använda till något som hade kunnat få mig att må bättre. Däremot tror jag att sorg behöver bearbetas, därför väljer jag att låta all sorg komma fram när den vill det.
Detta är dock bara min tolkning och det jag menar med uttrycket när jag använder mig av det 🙂
Tack Josefine för dina funderingar! Jag är glad att du gör ett avtryck och delar med dig av dem.
Det som blir fel för mig är om någon annan tycker sig bestämma vad jag ska tänka och känna. Att uppmana mig att ”tänk inte mer på det” eller ”oroa dig inte” tar ifrån mig något hellre än att ge mig något. Det är annat om jag försöker resonera med mig själv om att, ”OK, jag är rädd och får vara det – men att jag tänker hela tiden på det här hjälper mig inte. Därför får jag lov att grubbla till klockan fyra – sen ska jag försöka tänka på annat” 😉
Jag tror mer och mer på att spegla den andre än att ge ”kloka” råd som kan landa så fel. Men jag tror att jag har sagt ”försök att inte tänka mer på det” många gånger i mitt liv i försök att hjälpa. Men nu (åtminstone) försöker jag tala ett annat tröstespråk.
Åh vad jag känner igen mig och jag har reagerat precis som du.Skrivit om det flera ggr på bloggen.Ssk i början blev jag upprörd när jag nyss oper fr cancern första ggn och kommentaren var att det kommer att gå bra. Men vad då hur vet man det. Det gick inte bra eftersom jag op 7 ggr.
Jag minns när jag haft ett av mina många missfall och gråtande pratar om det med en nära vän och hon efter en stund säger ”men nu pratar vi om ngt roligare” Locket på Inte delar jag min sorg nästa gång med en sån.
Varför kan man inte dela osäkerheten, lyssna till den och kanske ställa frågor i sitt speglande. Ibland räcker speglingen tillbaka att få ett litet annat perspektiv.Jag tycker att i själavården jag gått dessa år och den bättre kuratorn så har detta att få sätta mina ord på hur det känts och deras spegling hjälpt mer än falska trösteord.
Jag är alllergisk mot vissa ord. Likadant en av mina tidigare assistenter som började varje dag med ”åh här är det bra idag” Då var kommunikationen redan låst.
Jag försöker att aldrig säga såna saker men vist det kan slinka med även hos mig men jag är medveten om det.
Och jag förstår ju att för många är det ett sätt att uttrycka sig, de menar ej okänsliga ord men jag tror att det är först när man varit i liknande situation som man ändra sig, det är då man fattar hur det känns. Sen tror jag många har ett lite ordfattigt språk oxå och kan vara lite rädda för svaren och därför tar man till de ”positiva uttrycken” som inte har ngn grund i sig.
Nu ber jag att resan för dig och H går bra och att du orkar med både resan och allt det övriga. Du har flera som ber för dig. Mitt i det så svåra för dig så gläds jag åt att vi äntligen ska få träffas, det kanske kan vara en liten liten ljusglimt på din mörka väg. Det vi vet är att Under allt är Jesus med dig även om det inte känns. Vi får vila i vår favoritsång Gud för dig är allting klart
kram din vän
Tack för dina tankar och envisa böner! Snart får vi sjunga tillsammans. Det gläder mig så oerhört. <3
När min tanke tvivelstrött
obetvingligt motstånd mött
och ej mera mäktar strid
inneslut den i Din frid
Jag funderar på om det inte är så att vissa ”tröstande” ord inte egentligen är avsedda för den som säger dem. Att orden sägs för att trösta den som ska trösta. Jag tror det kan vara så. ”Det kommer att gå bra” är så mycket lättare att förstå då. Det är något som omgivningen, som inte är den/de direkt drabbade, kan intala sig för att det ska kännas bättre, helt enkelt.
Jag tycker också att Ylva Eggehorns ord, Var inte rädd, är mycket tröstande. Inte minst upplevde jag det under min sjukdom. Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken. Var inte rädd, i sanden finns det spår. Det betyder att någon går med mig. Och någon går med dig nu, Cecilia, när du våndas över veckan som kommer. Och jag kommer att tänka på dig, mycket. Kram
Tack för dina tankar här, och på annat håll! Vad glad jag är att Var inte rädd fick bära dig. Den psalmen brukar jag sjunga för mig själv. Jag minns att jag som graviditetsfascinerad 18-åring bestämde att den sången skulle jag sjunga varje dag för mitt ofödda barn. Och jag har sjungit den också för det barn som någon annan burit…
ÅÅ nu har jag läst ikapp.
Har ju varit bortrest.
Det som påminner mest om det du skriver här är den gången vi nyss fått reda på att vi inte blev godkända för adoption.
Ett par i kyrkan kom och visade stolt upp sin lilla nyadopterade kille från Veitnamn och höll i honom i famnen samtidigt som de frågade om jag ville prata om det.
Att vi inte fick adoptera alltså.
Nej sa jag…
Det går inte att beskriva hur ont det gjorde.
Så oerhört ledsamt, Tolmia. Tanken kanske var rätt – men läget helt fel 🙁 Det gäller att vara varsam inte bara med orden, utan också med NÄR man säger dem…
Klokt inlägg och kloka kommentarer. Jag tror det handlar om ett sätt att hantera sina egna brister, att säga sånt. Jag tycker fortfarande att det är svårt, men tyvärr har jag på senare år fått erfarenheter med mig som gjort att jag har lite lättare för att lyssna och säga just ingenting, men vara där. Och också låta bli att vara där när jag inte orkar. Jag är glad att jag har de erfarenheterna, det gör det lite lättare att hantera dem som uttrycker sig klumpigt också. Det är märkligt hur lätt det är att såra fastän man inte menar något illa alls.
Ja…alltför lätt. Och det problematiska är ju att den som är skör och tunnhudad får mest ont av felvalda ord. När jag är stark och mår bra klarar jag bättre att tolka rätt och orka förstå intentionen bortom klumpiga formuleringar, men det är ju i de andra lägena de här orden oftast sägs. Dilemma.
Jag upplever just den meningen ”Det kommer att gå bra” som en utväg i en jobbig situation. För vem kan tala om för mig (eller någon annan) att det kommer gå bra? Eller ”Det ordnar sig”. När ordnar det sig? När kommer det gå bra? Sista samtalet jag hade med läkaren på ivf-kliniken var bedrövligt. Hon sa de ord jag så länge har varit rädd för att höra, min äggkvalitet är dålig.
Då jag i stunden var på väg till min familj och klev in och talade om läkarens ord för min mamma, då brast jag i gråt. Mamma höll om mig och sa ”Det ordnar sig, Amanda. Det kommer att bli bra”.
Ingen kan garantera något. Men jag hoppas för din del att det går bra, hoppas, tror och vill att det ska lösa sig för dig. Men jag kan inte ge någon garanti.
Tänker på dig, fina Cecilia. Många kramar!
Åh, Amanda…
…nu har jag läst ikapp hos dig. Med tårarna nära. Så ledsen med dig.
Jag tänker på din mammas ord, och kan stämma in i en tro att ”det kommer att BLI bra”. Till slut. Bortom all denna skit och smärta. Det är skillnad ändå, än att säga inför er IVF att ”det kommer att GÅ bra”…
Tänker på dig särskilt idag!
Ja även om folk som säger att ”det kommer gå bra” menar väl så blir jag tre gånger mer stressad när jag hör de orden, för att som du säger, man vet ju att de omöjligt kan veta det, och då känner man sig nästan mer ensam i sin oro, för att de inte delar oron. Fast sen gör de nog det, för det där ”det kommer gå bra” kanske är ett mantra som de säger för att själva slippa sin oro, vad vet jag..