Det kan vara en utmaning för en sjuk förälder att få ut sitt barn att leka när det inte är någon annan hemma som kan underhålla. Gå-och-leka-hos-en-kompis-fasen har inte kommit igång riktigt än och att leka ute ensam är ”såååå tråååååkit”. Igår var de tre friska ute på en skidtur, men nu är det jag och junior hemma. Då är det en höjdare att studsmattan aldrig kom in i höstas.

Min lunch blev påskigt enkel med mammas gravlax. Den som vi fick med oss hem från en god påskbuffé hos dem igår. Till middagen idag kommer en hög goa vänner med mer lax och annan mat till en knytkalasbuffé i närheten av min kökssoffa. Mycket gott i alla bemärkelser.

Nu ligger jag på en bänk och får lära mig Copabanana av en liten studsboll. Han har just förklarat för mig att man inte får svära som Sean Banan gör, så då hittar vår lille på egna ord som ersättning. 😉 Och så kan vi berätta att under studsmattan är det vår, med grön gräsmatta.

Dagens dikt från författarsidan.