Det kan bli många filmer sedda för den som behöver ligga ner de flesta av dygnets timmar (och som har svårt att stå ut med enbart tystnad även om det skulle göra väl). Nu senast har jag återsett en teveserie som tog andan ur mig 1996, Zonen, och kvalitetsserien från 2004, Om Stig Petrés hemlighet. Välgjorda och sevärda båda två, också 2014.
Zonen sändes när vi var mitt i vår mest ovissa barnlöshetsperiod, och att det fanns en barnlängtande rollfigur som hette Cecilia påverkade nog att den här serien fastnade i minnet. Både då och nu irriterar jag mig över att den fertilitetsdoktor hon till slut söker upp hävdar att det finns psykologiska orsaker till barnlösheten. Varken då eller nu finns studier som stöder det, och även om det fanns det så blir ingen barnlängtande hjälpt av att höra att ”det är ditt psykes fel att du inte får barn”. Jag tror att det är till nackdel för synen på psykisk ohälsa att just det psykologiska ges som förklaring när man inte förstår den somatiska problematiken. Den frågan är lika aktuell idag för mig, som för 18 år sedan, men nu handlar det inte om infertilitet utan om Myalgisk Encefalomyelit. Eftersom den sjukdomen så ofta bortförklaras som en psykisk åkomma är det en stor seger att den svenska vårdupplysningen 1177.se ÄNTLIGEN har en utmärkt information om ME/CFS. När arton år till har gått av mitt liv kanske de flesta läkare också bär på den kunskapen.
Om Stig Petrés hemlighet handlar istället om just psykisk ohälsa, och tar upp det ämnet på ett avväpnande och varmt sätt. Det är viktigt! För även om många sjukdomar felaktigt kategoriseras som psykiska, så är psykisk ohälsa en verklighet för många – och sorgligt nog något som så många skäms för, fastän det borde vara lika naturligt att prata om brusten själ som brustet skelett.
I soffan har jag sällskap av en sötnos som inte var riktigt lika söt häromkvällen när jag tog henne på bar gärning när hon satt på toalettringen och drack vatten ur toaskålen! Jag tror hon behöver goda influenser, så nu tittar vi på en annan gratisfilm. Gospel of John från 2003. I påsktider vill jag se bibliska filmer. I ungdomen blev det de klassiska Jesus från Nasaret och Anno Domini. Senare dök det upp andra slags filmer, som Kristi sista frestelse, The Passion of the Christ och The Bible som sänds i SVT i påsk igen.
Nu hör jag påskberättelsen på film, ordagrant återgiven efter den författare som skrev några av de mest fantastiska ord jag känner till. Om den som om och om igen ger mig livet, och som oavsett vad vi tror om Gud och liv och död är någon som har existerat. Och som hos mig existerar och bär i evighet.
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
(Johannesevangeliet 1:1-5)
Åh, den dikten! Rätt in i hjärtat. Jag hade ”gillat” den 50 gånger på Facebook om det gått…
Apropå fysiska sjukdomar som bortförklaras som psykiska har jag idag haft en dust med mitt försäkringsbolag som inte vill ge mig några pengar eftersom ”trötthetssjukdomar, utbrändhet, stress och andra psykiska tillstånd är helt undantagna i försäkringsvillkoren”. Att ME klassas som neurologiskt var inget de gick med på eftersom ”det har hetat trötthetssyndrom”…
Tack! ❤️ Bättre om du gillar 51 gånger i så fall, så det inte slutar på ”ogillat”. 😉
Så less jag är på det gamla namnet på denna sjukdom. Det ställer verkligen till det. 🙁 Ledsamt med duster som inte leder framåt…
He he! Usch då äckelkatt. Men det kan verkligen hundar också vara. Fy jag skulle kunna berätta sådana vidrigheter vad de kan ta sig till så uurk.
Ang 11 77 länken. Kors! En klar uppryckning måste jag säga! Det finns hopp! Här uppför sig kroppen så man minst skulle kunna tro det var hypokondri om man inte visste bättre. Läskigt med en massa fluktuerande fenomen som far från en kroppsdel till en annan inom några timmar.
Inte konstigt man blir misstrodd när man kan säga att idag är jag ljus/ljudkänslig. Nästa dag kliar det över hela kroppen. 3 dan är det konstiga stick o förnimmelser ung först i vänster arm sen i höger ben, sen i njurarna eller nåt.. För att fjärde dan sitta i tänderna eller skelettet på något minst sagt diffust men ändå distinkt sätt. för att 5 dan fara runt i nån slags förkylningssymptom antingen i ett helt kit så man tror man håller på blir förkyld, eller ett och ett men under några timmar! :O . men detta är väl ”någons” sätt att pröva tålamodet och försöka härda en. Men irritationen och frustrationen ligger j-t nära under ytan! Ja ja det är bara o stå ut! :/ när kroppen väljer att spela spratt.
Vi får nog skylla oss själva som ställer en stor ”vattenskål” mitt i badrummet!
Tufft med dina vandrande symptom… 🙁
Vilken bra länk! Bra förklarat av herr Harrisson. Känns som att vi har en bok av honom i bokhyllan, får ge mig ut på upptäcksfärd imorrn : ) Religionshistoria är ju hur intressant somhelst, snöar ofta in på såna böcker. Min man hade hunnit samla en hel del innan vi träffades och han är själv som ett historielexikon. Bibliska filmer ja, det har man ju följt lite sen barnsben, starkast intryck har Passion of Christ gjort. Fast jag ser ju bara hälften typ eftersom den är så rå. Men miljön, fotografiet och att det är på originalspråken, det har verkligen levandegjort dom händelserna så bra för mig.
Du skriver så bra om detta med psykisk och fysisk ohälsa! Kanonbra formulerat!
Gonatt ❤️
God morgon! 🙂 Och tack!
Håller med om originalspråk och om råheten i en del moderna bibliska filmer. The Bible hade också frossat väl mycket i sånt har jag för mig, och missat annat som jag tycker är viktigare än att exakt återge våldet.
Jodå, visst hade vi ett gäng böcker i bokhyllan med Harrisson, och tydligen gemensamma bekanta också. Där ser man : ) Helt off topic, men kul en sån här regnig dag.
Gemensamma bekanta med herr H eller med mig? 😉 (FB visar inte mig om vi har gemensamma vänner)