Höstdagen är skön, och när jag tog bilen till en plats där jag varit ett par gånger tidigare det senaste halvåret blev det så tydligt att jag mår bättre nu. Länge och många dagar orkade jag inte lämna soffan i onödan. För ett drygt halvår sedan orkade jag lämna bilen och sitta på en sten en kort bit bort med värkande huvud och febertung kropp. För en dryg månad sen orkade jag promenera några hundra meter från bilen. Idag kunde jag gå runt hela området och känna mig stark i kroppen. Inte helt feberfri, men så mycket bättre.

Det blir bättre. Så är det med många av de smärtor vi drabbas av i livet. Fastän det är svårt att våga tro när mörkret omger oss så är det så. Goda böcker och filmer kan förmedla just det. Om och om igen lyssnar jag på sviten ur filmen om Monica Zetterlund. Ljuvlig musik. Och så fint den passar med ett blankt hav en fin höstdag.