Det är söndag. Fjärde söndagen efter trettondagen. Det hade gärna fått vara tacksägelsedag. Thanksgiving som de säger på annat håll. Den dagen är mitt i den vackraste hösten i svenska kyrkoåret, men just idag skulle det också passa.

Efter lördagsbestyren samlades vi två familjer hemma hos en tredje. En sån där samvaro som alla inblandade mår gott i och berikas av. Det är stort för både liten och stor att få vara del i såna sammanhang. Att få höra till. Välja och vara vald. Jag förstår att det inte är alla som får eller kan uppleva det, så tacket hänger på läpparna också idag. Och tröttheten hänger lite i ögonlocken eftersom det blev sent.

Nu är det dags att åka till kyrkan. Jag ska liksom förra söndagen hämta upp en kenyansk kvinna som jag råkade på här i vårt eget bostadsområde. Samhörighet även där. Glädjen och tacksamheten är en gåva. Jag ser det. Också i favoritpsalmen av Ingmar Johánsson:

Vägen den börjar där du står
så är det att vara född av Anden
Glädjen du känner är en gåva
en hälsning från en okänd som ville ditt liv
Se hur gudsvinden bär
hur allt vänder just här
Du är älskad precis som du är.

Jag saknade denna sång på youtube och testade att göra den själv. Med bilder ur vårt eget liv – och några lånade. Ingmar gav sitt godkännande, så nu ligger den ute till allmän beskådan. Många har nog redan sett den, men här kommer den igen. På en tacksägelsedag.