Dagen har påmint om att det är en fördel att vara frisk om man ska orka vara sjuk. Undersökningar i olika delar av kroppen innebär många promenader i långa och feberovänliga korridorer. Så nu ligger jag och samlar kraft för promenaden till förskolan. Ruskigt trött och lika febrig, men ändå glad. Det finns en sannolik gissningsdiagnos (och mer detaljerad än så är jag inte här) som har gjort att jag har fått börja medicinera medan utredningen pågår.

Andra glädjor är när Försäkringskassan sätter in pengar på ett tomt konto och när sjukvårdspersonal styr om och tar sig tid även fast patienten har vimsat till det med tiderna. Jag nämner inga namn 😉

Nu kom min stora pingla hem och berättade om sångövningarna inför hennes solo om några dagar. Mer glädje. Vi lyssnar på Lisa Werlinder och får sommarkänslor. Jag skulle kunna rekommendera precis alla låtar på abumet Ett minne blått, men nu blir det denna. Jag tänker också fritt, på mycket av det som sången berättar om.