Igår började Jonas Gardells teveserie Torka aldrig tårar utan handskar. En berörande och viktig berättelse. Jag såg Babel från febersoffan tidigare under dagen och blev redan då berörd av det tidsdokument som Jonas Gardell skapar genom sina romaner och denna serie. Det är skrämmande att inse hur homosexuella och hivsmittade betraktades för bara trettio år sedan. Och skrämmande att så många människor fortfarande är så livrädda för hiv att de som lever med sjukdomen sällan vågar berätta det. Det går inte att bli smittad i vardaglig social kontakt. Jag har själv inte riktigt fattat det förrän under senaste året när jag aktivt har velat lära mig mer. Det fanns (hos mig) inte en tanke på att tacka ja till ett hivsmittat barn när vi skulle adoptera, men om frågan hade ställts idag tror jag att jag skulle resonera annorlunda. Världen är full av föräldralösa hivsmittade barn som skulle kunna få familj om attityderna förändrades. Tyvärr verkar attityderna vara helt felriktade. Föräldrar till hivsmittade barn vågar inte berätta om det av rädsla för att barnen ska bli sedda som smittsamma. Unga och sexuellt (över)aktiva verkar däremot inte rädda för att få hiv, trots att det är de som utsätter sig för allvarlig smittorisk.

Gardells teveserie har det gjorts mycket reklam för. En serie som däremot hade gått mig spårlöst förbi var ”The spiral”. Jag upptäckte den på SVT Play och har haft den som sjukdomsvinst den senaste veckan.

Jag tyckte MYCKET om The spiral, och fattar inte varför den inte uppmärksammats mer. Den uppmärksamhet den fått har tydligen inte varit så lysande. Själv tyckte jag att det var uppfriskande att se en europeisk thriller som utspelar sig i konstnärsvärlden. Det finns en hemsida kopplad till serien. Jag har inte tittat så mycket där, men gillar greppet. Har du missat serien och behöver lättsam men spännande underhållning? Passa på. Det går att se The spiral på SVT Play tre veckor till.