En tegelstenspocket hänger med mig i sommar. Blå koral, som är den andra delen i Louise Boije af Gennäs samtidstrilogi. Jag försöker lista ut varför jag tycker om den här boken så mycket om de här böckerna. Berättelsen är långsam och språket mer detaljerat än jag egentligen uppskattar. Massor av rader skulle ha kunnat strykas i den 674 sidor tjocka boken. Rader som inte tillför utan bara fyller ut. Ändå läser jag vidare med glädje. Det är något med karaktärerna och igenkänningen i deras ålder, vänskapsband och livsfunderingar. Något som får mig att fastna. Så den blå koralen sjungs vidare. En riktig sommarbok.