När jag och fästmannen var på väg att bli gifta, för 20 år sen, umgicks vi mycket med min gamla brevvän. Hon bodde då i kollektiv med några andra gemensamma vänner och vi ägnade en hel del tid åt det engelska sällskapsspelet Therapy. Ett mycket underhållande spel där nya sidor av medspelarna uppenbarar sig. Det går ut på att samla ”pluttar” i terapisoffor genom att klara av psykologiska frågor om olika faser av livet och genom att ta sig ur diverse terapisituationer där motspelarna agerar psykologer.

Vi ville gärna ha ett eget spel och ägnade flera Londonbesök åt att leta efter Therapy. Utan framgång. Jag skrev brev (detta var på snigelbrevstiden) till företaget men det kom tillbaka från England med texten ”Åter avsändaren. Adressaten okänd”. Vi frågade hos spelantikvariat och fick veta att det här spelet hade kommit från USA där man slutat tillverka det. Tills plötsligt: under ett av de senare Londonbesöken letade vi som vanligt igenom utbudet på Hamleys, och BINGO! Där fanns en nyupplaga av sällskapsspelet Therapy. Lyckan var stor! Och spelsamlingen komplett. Nu går det till och med att hitta information om en ännu nyare upplaga spelet.

Nuförtiden spelar vi mer sällan våra många sällskapsspel, och till skillnad från för dryga 20 år sedan har jag numera egen erfarenhet av terapisituationer. Trots det är spelet lika roligt idag. Och i helgen har vi haft terapeutiska lekar igen. Vi spelade Therapy vid dessa vänners förra besök och igår var det dags igen. Ett intressant spel att spela med vänner som vi lärt känna under en omtumlande tid av livet.
Eller vad sägs om såna här frågor:
”På en skala 1-10, hur romantisk är du?” (Särskilt spännande när äkta hälften är ”terapeut” och ska gissa vad ”patienten” givit sig för siffra)
eller
”Vem av spelarna skulle en gammal dam helst be om hjälp över gatan?”