Så har vi äntligen sett The Butler, de tre av oss i familjen som har åldern inne.

Jag har haft ett märkligt motstånd för den filmen av den enda anledningen att en person som sett den beskrev den som en film ”om en n***r som var butler till en massa presidenter”. Jag lät det inte passera och lyckades på ett vänligt sätt poängtera att hen kanske menade en svart man som var butler. Däremot lyckades jag nog inte släppa associationen mellan n-ordsallergin och denna film eftersom jag inte har sett till att se den. Förrän nu.

Det är en otroligt välgjord film som fick både mig och nuvarande Mr President att fälla tårar över hur svarta har behandlats, och fortfarande gör. Den här galenskapen övergår mitt förstånd. Särskilt när Ku Klux Klan och apartheid dyker upp. Så nyss. Så nära i tid, och närvarande i nutid att det är omöjligt att förstå och så svårt att beskriva för vårt yngsta barn. Det enda jag kan beskriva det som är just galenskap. Att människor har varit och är så dumma att de tror att människor är olika mycket värda beroende på vilken hudfärg de har. Det handlar inte om rädsla för det främmande, det handlar om förtryck och galenskap. Därför är Obama en så viktig symbol för att det är, eller åtminstone behöver vara, nya tider nu.

En en tidig bild på vår yngste kärlek, tagen i hans och presidentens, på olika sätt men ändå gemensamma ursprungsland