Sarah Dawn Finers ”Till dig” har jag lyssnat till så ofta. En sång som på ett unikt och träffande sätt beskriver hur det är att längta efter det barn som ännu inte finns. Att sörja någon som ännu inte är sedd.
TILL DIG
Mauro Scocco
Till dig
som ännu inte har nåt namn
du är bara en dröm
jag hoppas ska bli sann
Till dig
med all den kärlek jag vill ge
jag har väntat länge nu
känns som en evighet
Till dig
som jag hoppas jag får känna
ditt lilla huvud mot min arm
lilla stjärna utan namn
Innan åren springer bort
innan det är försent
jag är bara en bland
miljoner som längtar
jag vet tro mig jag vet
Till dig
som jag vill se växa upp
torka tårar från din kind
få dig att skratta
att vara still
Till dig
ett löfte som du får
jag lovar att älska dig
så mycket som det bara går
Vi blev familj. Jag förundras över det varje dag. Så nära är den där tiden av smärtsam längtan, den som Sarah sjunger om. Just under huden finns den tiden, och gör tacksamheten över det jag har än mer skimrande, och ibland nästan overklig. Dem som vi längtade efter, saknade med sån styrka, de finns här nu. Jag önskar så att de som idag längtar så det gör ont ska våga tro att en annan tid ska komma.
En annan dag.
Det egna skrivandet hjälper mig att minnas. Dikterna och min romanfigur Bea hjälper till att hålla längtan vid liv.
Längtan som förde mig hit.
Bea i Liselotte Svelanders och Peter Nykvists gestaltning. Romanen Väntrum (Cecilia Ekhem)
Så mycket fint i ett och samma blogginlägg! Det är fantastiskt att du fick de barn du drömde om, och även att du fortfarande minns känslan av längtan, tycker jag. Vi människor är nog olika. Några vill snabbt gå vidare och inte tänka så mycket på det som varit. Andra minns gärna och tar med sig sin historia framåt. Jag tror att jag också är en sådan som minns, men att minnet sakta sakta nöts.
Jag läste i ett annat inlägg av dig att du hoppas din bok ska upptäckas av någon ”kändisbloggare”. Det hoppas jag med! Hur svårt kan det va? Ska fundera på om jag kan göra något åt saken. 🙂
Ja, det där tycks verkligen vara olika, om vi vill minnas eller inte. Också jag tror att du är en som kommer minnas. Jag tror detta att barnalängtan ligger så nära är till hjälp både i mitt engagemang i Adoptionscentrum, och i att hålla Väntrum aktuell för mig själv.
Tack kära du för att du återigen vill fundera på arenor för min roman. <3 Den enda kändisbloggare jag följer har faktiskt fått den i present, men jag vet inte om den blev läst nån gång. Och nu kom jag att tänka på att två olika filmskapare har BETT ATT FÅ LÄSA boken. Naturligtvis har jag skickat Väntrum med stor glädje och en smula hopp. Fast inget revolutionerande har hänt. Än. 😉