Den senaste veckan har jag sett både bloggar och artiklar som har suckat över begreppet, eller snarare företeelsen, ”egentid”. Som vanligt är det svart eller vitt, rätt eller fel. Och att ha behov av något som man kallar egentid är fel, fel, fel enligt skribenterna – som kanske alla inspireras av Malin Wollin (som jag inte skulle ha känt till om hon inte varit på omslaget till det andra nummer av Mama som finns i min ägo.)
Oavsett vad jag kallar det så har jag behov av tid som är bara min. Då det är bara jag. Efter utmattningsdepressionen är det nödvändigt med de andhämtningar som det ger att inte ha någon annan människa i närheten. Inte ens de mest älskade. Fastän det nästan har gått ett decennium sen jag gick in i den berömda väggen så ligger utmattningen latent nånstans och tvekar inte att skicka sina signaler om det händer svåra saker eller av andra orsaker samlas stress och oro i kroppen. Jag ser det hos mig själv och jag ser det hos andra som har drabbats på liknande sätt, nuddat eller kraschat vid väggen. Jag tror man måste lära sig strategier för att hantera det precis som vid andra kroniska åkommor. För mig är ensamma promenader, deltidstjänstledighet, skrivande, och min mans support kring det, lösningen. Det ger mig den där utskällda egentiden. Friskvård för en själ med skavanker.
Just idag behöver tiden användas till ekonomi och textredigering. Det är inte lika mycket friskvård. Men om jag lyssnar på Eva Cassidy och dricker te under tiden så blir det effekt ändå.
Och kanske en kardemummakaffe till eftermiddagen.
Självklart har man behov av egentid! Oavsett om man gått i väggen (som även jag gjort) eller inte. Om man tappar bort sig själv på vägen så kan det vara svårt att hitta sig själv igen. Jag tror att man kan uppskatta sitt liv mer om man är ifrån det ett litet tag. Tror du förstår vad jag menar.
Det behövs tid för att hantera stress. Tid för stressnivåerna att gå ner, tid för att bygga upp sig igen och tid för att fundera över vad just jag behöver göra med min tid. Men det är laddat att ta tid…..det som är synd är att kvinnor generellt har svårt att ta tid för sig… Kram!
Jag håller helt med och har samma behov själv. Har också haft den där eländiga diagnosen, men det positiva med det är att jag har lärt mig märka signalerna lite snabbare och vet att man bör reagera på dem med all ”egentid” man kan få.
Tack för dina (som vanligt) koka tankar 🙂
Kram!
Jag tror att det handlar om vad man lägger i begreppet egentid och i olika stadier av livet är behovet av egentid olika.
Jag tror inte att man kan finnas för andra någon längre tid, om man inte också får finnas för sig själv. Om jag får tanka energi, så orkar jag förhoppningsvis med mig själv och andra bättre sedan. Hur man tankar sin energi är nog individuellt, men det är väl det som egentid handlar om?
Bra skrivet!
Tack för alla fina svar! Ja, nog är behoven mycket individuella. Det är väl därför blir det så problematiskt med såna där förenklingar om vad som är bra eller dåligt, rätt eller fel….
Hej på dotra min. Jag tycker det är jättebra att du tar tid för dig själv, viktigt har även jag känt. Dessutom ger jag en eloge till min älskade måg som på alla sätt stöttar dig. Lycka till med ekonomiarbetet och fortsatt skrivande. Vi hörs snart igen!!
Det är bibliskt att ta egen tid, hur ska jag eljest hinna umgås med Gud. dessutom så Jesus gick undan för få egentid. Jag tror att sk vilodagen är tänkt för egen tid man hinner man inte då får man ta andra stunder.Sen menar jag inte att all egen tid ska vara bara Gud o jag ,det kan oxå vara jag och jag,dvs att jag umgås med mig själv, hinner ifatt min egen själ. Har man ingen egen tid så har man till slut ingenting att ge ut. När barnen var små var vilostunderna med en bok då maken skickade undan mig till ett rum och såg till att barnen inte kom, guld värda. Så självklart ska egen tid finnas med i ens livsprogram. Kram
PS tack för kortet det gladde