Jag gick ut på gården igår för att ta en bild till den dikt jag idag har lagt ut på Ekhemmanet. Då blev det trängsel just på de decimetrar av tomten jag tog i anspråk.
Idag ska jag göra längre utflykter fastän kroppen och tempen vägrar samarbeta. Det är tungt, för dessa ärenden skulle jag ha velat göra med en trängsel av hopp i kroppen. Hopp om att tillfriskningen pågår för fullt. Men just nu tycks det inte alls så. Varken på känslan i kroppen eller på termometern…
Fina katten! 🙂
Å så tungt att inte känna hoppet. Hoppet kan ju vara det som gör att en orkar genom dagen. Jag hoppas att hoppet får all anledning att återvända. Snart!
Tack! <3
Ja, hoppet är ibland en färskvara. Och vänner kan bistå med både nya portioner och kylväska ibland 🙂
Jag hoppas innerligt att hoppet snart återvänder, eller ännu hellre vissheten att du är på bättringsvägen.
Tack min vän!
Katter är ju för söta! ”Va, är du här för att kela med mig? Dum fråga, klart du är!”
Hoppas det snart blir trängsel i hoppkrukan…
🙂
Tack! Häromveckan var det åtminstone trängsel på botten, och jag hoppas också att det ska fyllas på hoppdroppar snart…