Guld, rökelse och myrra i febersoffetappning:
Guld: när sexåringen iförd guldhatten hade dansuppvisning till The way you make me feel. En av de första Michael Jacksonlåtarna han fastnade för när han var några år yngre. Vi hade bara så svårt att förstå vilken låt han menade när han pratade om ”millitärsejo”. Till sist kunde han nynna så pass att vi förstod.
Rökelse: hemmet kryllar fortfarande av väldoftande hyacinter. Tyvärr så hindrar snuvan och odlarnas allergivänlighet mig från att så där riktigt marineras i doften.
Myrra: var väl egentligen en slags väldoftande kåda, men det får gå under beteckningen balsam. Precis som i näsdukarna.
Till middagen fick det bli krydda från österns länder. Kanske de vise åt kikärter, eller till och med hummus på sin väg mot Betlehem. Jag skulle i alla fall kunna äta en hel skål själv. Det är SÅ gott.
Hej!
Tusen tack för din kommentar, dina ord värmde!
Gick in och läste om din bok…den verkar fantastisk!
Vilken lycka att vi båda efter mycket om och men lyckades få bli föräldrar till så fina barn!
kram
Tack för den fina hälsningen!
Ja, fortfarande efter fjorton år kan jag häpna över att jag faktiskt blev förälder…
Allt gott!
orkar bara säga god natt nu för nu har klockan sprungit i väg. Hoppas du får en god natt vila o morgondag Kramar
Mina tankar är hos dig just nu…
Apropå svårigheter att tolka Michael Jackson-texter: en bekants son krävde ett helt år att få lyssna på ”Majkull Leksand” när de åkte bil.
http://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/22091/24668/Aldrig-mer-Majkul-Leksand/
😀 Jätteroligt att läsa! Här kom han också in i våra liv genom fyraåringen. Men det var för att mamman, pappan och syrran verkligen INTE ville höra Saades Popular dagarna i ända. Vi styrde in på Majken (som han kallades det första året) och det var helt rätt. Tur att ingen härhemma får utslag för dansen har verkligen blomstrat efter mötet med Majken. Och det tristaste humör går att muntra upp med en MJ-låt.