Så har jag nästan klarat av den här årsdagen. Mer än så. Jag har klarat av tre hela år som sjuk. Jag borde ha fått massor av dyra presenter idag. Av vem vet jag inte. Kanske nån billionär som gillar halvtaskig poesi. Men nån sån känner jag inte. 

Men jag har fått en form med lasagne av kära mamman idag, och både hon och flera vänner och bekanta har de senaste dagarna köpt mina diktkort. Det är en gåva. Pengar till forskningen som nån gång i framtiden kan göra mig frisk. Det är nog bästa presenten egentligen. Men nåt egopresentigt behöver jag också för att jag är så skicklig på att vara sjuk utan att tappa förståndet (och mina fylliga former). 

Det fick bli lyxig glass i nostalgiskål och feelgoodfilm: Sällskapsresan!



Om det är nån biljonär bland mina kanske 20 läsare (ouppdaterade tråkbloggar tappar läsare) så är det väl bäst att jag skriver vad jag önskar mig:

– flygbiljetter i första klass med sängsäte till något varmt ställe, helst Kenyas kust eller Zanzibar. 

– all inclusiveboende minst en månad med kroppstempererat badvatten att glida ner i utan ansträngning. 

– privatläkare som är uppdaterad på senaste forskningen om ME/CFS. 

– liggbiljett till Chess in consert i Sthlm inkl hotell en vecka och gärna beamingtransport. 

– glasveranda utanför köket – med hiss upp på taket så att det går att se så mycket som möjligt av havet. 

Så då vet du, biljonären.