Medan familjen är hemma och pysslar ligger jag kvar i tystnaden på favoritplatsen vid havet. Jag skulle gärna titta på horisonten och höra vågakvalpet hela dagarna, men får begränsa mig till nån kvart om dagen eftersom sjukdomen tycks göra kroppen så känslig just nu. För ljus, rörelse och rörelse.
Fast tittar ut gör jag förstås ibland.
Och ibland tittar nån in.
man får glädja sig över det lilla och att det är vackert där du är Kramar
Tänk att det ska behöva begränsas att göra något så rofyllt som att slappna av och titta på horisonten. Den biten är nog svår för andra att förstå.
Glad att du har den fina utsikten, den är du värd, och hoppas på längre stunder för dig där såsmåningom❤️
Kram
Vilken härlig plats <3
Vacker utsikt! Utanför mitt fönster mekas det med bilar idag, så jag gömmer mig inne i lägenheten…
Önskar dig skön vila! ❤️
Det är så fint där du bor!