Det regnar och de nyfödda färgerna kommer fram extra tydligt. Vackert.
Så ofta talas det om vackert väder och förutsätts att det finns en objektiv bedömning av vad som är vackert väder. Vissa väder är lättare att vistas i, men nog kan skönheten bo i alla väder.
Vägen mellan skolan och vår gata. Förra veckan och idag.
Definitivt bor skönheten i alla väder! Vackert väder kan vara vilket väder som helst :-). Själv säger jag ofta fint och dåligt väder, där dåligt står för oskönt att vara ute i, inte nödvändigtvis soligt eller ens klart väder och fint för allt väder som är behagligt att vara ute i, dvs jag lägger inget estetiskt i vädret…..
Behagligt väder var det verkligen på den där lilla kortpromenaden igår. Förlåtande och välkomnande. I just mina ögon.
Jag kan se skönheten i själva fotot på den regniga dagen, det vilda, råa, det mystiska som höljer sig i dimman. Men det är fotot på den soliga dagen som gör mig glad, som visar mig färgerna som lyser och lockar.
Två bilder på samma motiv i olika perpektiv (sol och regn), två bilder som talar till oss så olika. Två bilder som också kan bli exempel på hur lika men ändå olika vi alla är, allt är. Allt beroende på hur vi och andra betraktar oss själva och andra, vad vi har i bagaget och vad andra har i sitt. Spännande det där med vad som gör människor tillfreds.
Kramar ❤
Tack för dina reflektioner! Ja, det skiljer verkligen. Och jag som så ofta hör till minoriteterna kan bli obstinat och med överdriven bestämdhet hävda min uppfattning. Bara för att visa på mångfalden och påminna om att det inte finns nån automatik i att sol ger lycka.
Kan så väl sätta mig in i det där med att vara i minoritet (tänka och se annorlunda än den stora massan på saker och ting) och bli obstinat och hävda (på olika sätt genom ord och handling) den egna uppfattningen. Är där så många gånger själv.
Och jag hävdar med bestämdhet att om inte sådana som vi obstinata motströmmengångare fanns då skulle Guds blomsterträdgård vara så mycket tråkigare att se på och vara i.
🙂