Det är vissa teman som återkommer i mina dikter, noveller och romaner. Längtan är ett sådant tema. Vänskap är ett annat.

En doft fick mig att minnas
en tid
en famn
en vän

Du gav mig plats att finnas
en frid
en hamn
igen

(Cecilia Ekhem, 2004)

Vi är med vänner. De firade porslinsbröllopsdagen med oss i onsdags, och hälften av skaran var med också på bröllopet för tjugo år sen. Den halva som är upp till tretton var av förklarliga skäl inte med 🙂

Döttrarna tillbringade så gott som dagligen tid med varandra som små, efter att ha fötts med en månads mellanrum, och sedan vi flyttade från Uppsala 2001 har vi sett till att få till en årlig semester med de här vännerna. Vi känner varandra med olikheter och likheter och det går att vara tillsammans även när sjukdom härjar. För drygt tre år sedan hälsade de på oss i Kenya, och lillebröderna fick chans börja lära känna varandra. De njuter av varandras sällskap lika mycket som systrarna, fastän några år skiljer gossarna åt. Jag tror att andra som är föräldrar känner igen det här med att samvaron med vänner får en särskild lyster när barnen också blir vänner. Under tiden vi föräldrar lärde känna varandra sjöng jag den här sången med kyrkans kör. Det behövs sånger om vänskap!

Vad är en vänskap, kan den förklaras
blicken som säger – vänner är vi
Sällan vi talar om vad vi känner
Vi bara vet det, vet det
vänner vi skall förbli

Kanske med åren ses vi rätt sällan
möts inte ofta, skiljas igen
Men när vi träffas, du är densamme
Vi vet det båda, båda
vår vänskap varar än

Fröjd det mig ger att Du finns i världen
att vi får mötas och skiljas så
Helt utan fraser, självklart och enkelt
Tänk att en sådan gåva
man kan av livet få

Text: Ulla Hornborg, Musik: Josef Haydn