Idag släpps en bok som jag tror kommer att läsas av många med stor behållning. Jag har redan fått förmånen att läsa stora delar av den, eftersom författaren Sara Olsson är en av mina författarvänner som kursen i kreativt skrivande gav mig för tio år sedan. En kurs som också gav glöd åt min penna och fick romanen Väntrum att börja växa fram.
Boken som kommer ut idag heter Vägen tillbaka, och är skidskytten Helena Ekholms berättelse om karriären. Om kamp och strävan, misslyckanden och segrar, frustration och prestation. Hon tog sig tillbaka till världstoppen med hjälp av de verktyg som hennes mentala tränare, Stig Wiklund, gav henne. Boken är upplagd på ett sånt sätt att också läsaren kan få ta del av verktygen och få hjälp att sträva mot sina egna mål. Idrottstävlingar intresserar mig pinsamt lite, men efter att ha läst om Helena har jag upptäckt mig spetsa öronen när det talas om skidskytte.
Jag hade nyss familjens enda genuint sportintresserade hemma en timme innan han skulle åka och bada med mormor och kusin. Vi såg reprisen av Mästarnas mästare där Helena Ekholm är med. Jag gillade hela programmet, och poolen, tävlingen och inslaget om Magdalena Forsbergs karriär intresserade oss båda. I helgen åkte sexåringen skidor varje dag. Fredag långtur med skolan, lördag med pappa och söndag med febrig mamma som publik hemma på gården. På lördagen fastnade lilleman framför Världscupen i längd från Holmenkollen, och han konstaterade att det inte var en enda brun skidåkare. Det finns kanske flera anledningar att satsa på skidträning nästa säsong. Då när mamman är på vägen tillbaka.
Hemmanetkollen
Det var längesen jag kommenterade… men du är med mej i tanken. Sänder en bli-frisk-snart-bön! Ska försöka formulerat ett avslut på vår Kenya-blogg, men jag är inte riktigt färdig ännu. Och det blir inte så mycket tid att tänka…det händer en hel del här hemma med en 2,5-åring.
Det fångade mej – As fundering om att det inte var några bruna skidåkare. Vi har ev en längdskidåkare här med!
Allt gott
Tack Lisa för tanke och bön! Härligt att ni också har en skidåkare, och att vardagen fylls av er efterlängtade skatt!
I den idrott mina barn utövar, en annan kall vintrig sådan, finns det trevligt nog barn av allehanda färg och ursprung och intressanta kombinationer av dessa. Det gör mig glad. Hoppas att det blir fler även bland skidåkarna! Eller rättare sagt – hoppas att fler barn får möjlighet att prova på och hitta till det just de tycker är roligt…
Förlåt min kommentarstystnad den senaste tiden. Många saker har varit mycket röriga och ont-i-magen-framkallande här.
Just det. Det måste ju vara det viktigaste. Att det gör sånt de trivs med, men bra förstås om det finns förebilder och en bredd.
Tungt att det finns ont-i-magen-orsaker… Tankar hos er ikväll. Och ett mejl. Styrkekram
Visst är förebilder viktigt! Det krävs extra styrka hos ett barn att fortsätta med det som känns roligt när inga förebilder finns 🙁 Hoppas att det snart finns förebilder av olika färg även inom andra, snöigare, sporter än bollsporterna och friidrotten.
Tack för omtanken! Jag ska genast kolla min mail!