Det är sällan eller aldrig roligt att ha sovit dåligt. Humöret och allehandla toleransribbor sänks. Men ändå kan jag vara tacksam över att få vara sömnlös med mitt sjuka barn, när det handlar om oförarglig feber (magsjuka är dock inte kopplat till tacksamhet för en emetofob). Tacksam över att ha fått de efterlängtade barnen som var långt ifrån en självklarhet.

Så idag är vi trötta jag och junior. Och katten testar toleransen genom att bokstavligen klättra på väggarna och förstöra oersättligheter. Då behövs en uppbygglig sång. Jag har bloggat om den förr, men testar nu om jag kan lista ut hur jag får den inbäddad i den här bloggen.

Så där ja… en handfull googlingar och en handfull testningar senare….