Tillsammansrik

Det är ovanligt rent i flera av våra rum. Igår kom en kär vän och fikade med mig. Sen tog hon tag i dammsugaren på ett sätt som varken orkats eller prioriterats på länge. Och fick våra köksstolar att hissna. De hade nog glömt att de kunde hänga upp och ner på bordet så att det blir städat ordentligt. Jag har tack och lov inga problem med att andra städar i mitt hem, Rutavdraget testades några gånger här för några år sedan. Fantastiskt när kompetenta människor gör sysslorna istället för amatörer. Det svåra är att ta emot så stora gåvor från vänner utan att skämmas. Men jag övar mig. Och har vänner som ser till att det blir övningstillfällen. Skottningshjälp häromdagen, en dator som fixats till och skänkts till mig, en stor form lasagne igår och omtanken att ta över vårt städansvar i kyrkan.

20130201-142510.jpg

Vi såg en film igår. En ny start. Lovefilmabbonemang till extrapris var en bra idé just nu. Och den här filmen både allvarlig och rolig. Den nyblivne änklingen och tvåbarnspappan fick ugnsform efter ugnsform med mat från bygdens kvinnor. Och det var lasagne i alla! 😉 Vår fådda lasagne skilde sig från dem, den här var synnerligen uppskattad och tillagad av en man.

Det är fantastiskt med vänskap, och jag gläds åt att vara så rik. En liten dikt blev det utifrån den känslan idag, och utifrån en bild jag tog när jag låg i snödrivan intill skridskobanan i lördags kväll. Barnen på isen och jag på en bädd av kristaller. Tillsammans starka och rika. Som jag med andra. Tillsammans är jag stark och rik.

20130201-143727.jpg

4 reaktioner på ”Tillsammansrik”

  1. Jag tycker också om de där iskristallerna man ser i snön nu.
    Diamanter fast olika slipade.
    Som den fina dikten.
    Snarlik men unik.
    Jag blir också glad för den omtanke du fick av din vän.
    Inte behöver du skämmas för den hjälpen.
    Vi får ju alla hjälpa varandra på olika sätt.
    Kramar från mig.

    1. Ja, det är vackert. Både med snöflingor och vänskap. Men övning krävs för att ta emot gåvor. Gott att få den övningen. Kram!

  2. Underbart med vänner som kan ta ett handtag, man mår lite bättre tycker jag om det är städat. Att lära sig ta emot hjälp är en gåva som jag tränats i och faktiskt kan tror jag . Sen vill man ju gärna kunna ge något tillbaka men i vissa tider blir det bara bönesuckar men Gud vet oxå det.
    Tänkte ssk på dig i går kväll när febern slog till här. Att så få gradstegringar kan göra en helt färdig. Ber att din helg ska få ge glädje.
    Kram

    1. Ja, jag anar att det är en vana och lärdom att ta emot utan känsla av ojämlikhet. Och det enda rätta egentligen eftersom verklig vänskap inte handlar om millimeterrättvisa…

      Så ledsen att din kropp ska behöva slita med tempökning och förkylning ovanpå allt det andra 🙁 Kramar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *