Vart är vi på väg?

Stefan Holm och Lotta Bromé har båda barn och ändå vet de inget om Astrid Lindgren. Carl-Jan som vi nyss hälsade på och Katarina Mazetti som är författare – och min novellsamlingskollega… Vart är vi på väg?
I På spåret-frågan om Ilon Vikland visade de båda lagen en pinsam aningslöshet. Så pass att jag halvseriöst upprörd måste blogga lite innan programmet är slut.

Igår kväll läste jag en av mina favoritböcker för sonen. ”Titta, Madicken, det snöar!” Illustrerad av Ilon. Det är en lång godnattsaga som jag har älskat sen jag var barn, och mamman hade svårt att hålla tårarna borta på flera ställen.

20121207-210231.jpg

Madicken har feber. Tänk det hade jag glömt. Hennes sorg över att inte kunna göra det hon vill stack av igenkänning i mig. Och så sången som Lisabet får höra när hon blir räddad ur iskalla skogen. Blott en dag. Sån skillnad på den texten och Carpe diem-hypen. Som din dag så skall din kraft ock vara. Det är så. Fastän kraften känns slut ibland så går det. Ett ögonblick i taget.

I slutet av boken kommer de ord som sedan tio år tillbaka (först av längtan, sen av lycka) får min röst att brista: ”Det är skillnad på om det är två barn eller bara ett.” Och sonen som frågar vad ”skillnad” betyder. Förklara det den som kan!

20121207-205306.jpg
Det är lätt att förstå varför jag längtat efter ett rött gammalt hus. Och en Alva (eller Rut) som sköter en del av markservicen 😉

5 reaktioner på ”Vart är vi på väg?”

  1. Hmm… Jag tittar så sällan på tv. Typ Kalle Ankas julafton och något mer 🙂 Ingen prestigegrej, men det roar mig inte. Lite dumt ibland för det känns som om jag bor i en garderob! Tur att det finns bloggar 🙂

    Den boken är jättefin. Jag måste finkamma vinden efter lådan i vilket mitt ex finns. Den yngste måste i alla fall få höra den! Även om Blott en dag får mig att krascha, eftersom den spelades på mammas begravning. Det är skillnad på två barn och ett. Stor sådan.

    1. På spåret är familjeprogram här – så det var extra kul för oss med Astridfrågor. Men inte för lagen…

      Ja, det är många känslosträngar som kommer i gungning… Och det är skillnad när det saknas en förälder såväl som när det saknas ett barn. Kram till dig i din saknad.

      1. Tack för kramen! Fast för oss handlar ju skillnaden inte om två barn kontra ett….. Men när man julpysslar och allt är mysigt är saknaden efter den som fattas extra tung ändå!

  2. Offrade på spåret för att min mamma vile se X factor som hon föjt hela hösten så jag missade ovan. Astrid Lindgren är en favorit även här .
    Det är skillnad på Två barn ooch ett. Det märkte jag så tydligt sen Gud till sist gav oss tvåan. Innan grät jag nästan jämnt jag såg en barnvagn,gravida magar mm mm för jag sörjde så djupt alla barn jag mist, inte så det tog bort glädjen över henne jag hade, men min längtan efter en till var så stor. Och vi var för gamla att adoptera plus att min ryggskada inte heller möjliggjorde det. När tvåan kom då släppte all kramp och jag kunde glädjas även med den som fick fem. Tomrummet fylldes och kärleken svämmade över. Nåd utöver nåd.
    Ett rött Bullerbyhus har även jag drömt om , det blev ett rött men itne ett bullerby men ajg är nöjd.
    Hoppas din feber ska sjunka och din trötthet minska och glädje få flöda kram. Förresten ditt godis räckte ända till i natt.Det var välsignat kram

    1. Härligt att godiset räckte så länge!
      Tack för att du berättar om din längtan efter andra barnet. Oj så jag känner igen detta. Både sorgen och styrkan i längtan. Och även den fantastiska känslan när barnaskaran var komplett. En känsla av att allt äntligen hade lett oss dit vi skulle. Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *