Jag halvligger i en fåtölj intill brasan. Utanför fönstret ser jag havet. Tekoppen är fylld och tömd flera gånger. Philip Glass musik ackompanjerar eldens knaster. Ikväll kommer en vän som jag längtat länge efter.
Vila extra allt.
Välbehövligt efter att jag senaste veckan har ansträngt mig mer än vad jag tror att jag orkar. Bara för att testa min kapacitet. Den är begränsad. Tillfriskningen klarar inte att jag tänjer för mycket på gränserna. Jag mår sämre istället för långsamt bättre om jag inte lyssnar in hur mycket kroppen orkar och lägger in mycket vila. Nu vet jag det, och nu är sjukskrivningen förlängd så att jag ska kunna låta tillfriskningen fortsätta i sitt snigeltempo. Men också sniglar kommer fram, så jag vilar i min väntan. Och känner tillförsikt.
Vila i din väntan. Stilla mötet sker.
All din stora längtan Herren hör och ser.
Våga vänta tryggt: Snart har dagen grytt.
Våren visar vägen: Gud gör allting nytt.
Per Harling
Bra att du lyssnar på kroppen.
Det måste ju få ta tid efter en så lång sjukdom.
Ha jättebra med din vän.
Kram
Tack! Vi hade det SÅ bra!
Men vad hände med inlägget jag skrev igår?
Tack för kommentar hos mig.
Livet är mycket av att vila i din väntan. Hoppas att det efterlängtade mötet gav glädje.
Kramar o böner
Oj dessa kommentarsätande svarta hål som finns i cyberrymden… Mina hälsningar försvinner också ibland. Tack för att du försökte igen!