I lördags hölls en matstafett i Sundsvall. Ett intressant koncept, men just nu väldigt långt borta att både bjuda hem och besöka okända när vi ligger ett par år efter (särskilt med hembjudandet) med dem som vi känner väl. Då var det gott att istället bli bjudna på middag hos vänner med andra vänner, i en gemenskap som alla stärks av och alla kan komma till i befintligt skick. Febriga eller trötta eller stressade. Ingen förstamötetoro, utan bara vila i gemenskapen. Och i ljusskenet.

Nu vilar jag i gemenskap med Sarah Dawn Finer, i väntan på en mer fysisk gäst i tillfriskningssvackesoffan. (Japp. Långordspåhittardag idag.)