För tredje gången hör jag Tomas Sjödins Vinter på en vintrig lunchpromenad. De tankar som fått fäste i mig de senaste dagarna är det Tomas säger om att räcka till. ”Vem är det som har kommit på tanken att vi ska räcka till?” Han fortsätter sina reflektioner och kommer fram till att vi inte ska räcka till. Att meningen är att det är tillsammans det ska göras.
Det jag ser längs ån får mig att tänka på att räddar liv gör vi tillsammans. Och jag tänker på sångtexterna som Frälsarkransen fött i mig. Som tonsatts och sjungits men inte kunnat spridas. Ännu. Och jag önskar att de nån gång ska få väcka toner och tankar om liv hos någon annan.
Tomas har alltid saker att ge som man kan reflektera över många många gånger. Han är en gudagåva som så många andra, prövad men med livet och glädjen i behåll, en glädje som kanske går djupare än många andras just för vad han gått igenom. Stor kram till dig och uppmuntran i ditt skrivande
Ja, Kristina. Han är verkligen sänd. Med vishet till många. Tackkramar för din uppmuntran!