Det har varit en helg av varm samvaro och sång. Vi har samlats många som inte mötts så ofta de senaste åren, och har genom goda måltider och soffhäng med gitarrer och allsång kunnat glädjas åt att en svår tid gått över i framtidshopp.

I bilen lyssnar vi nu på dotterns nya julskiva. Där finns en sång som jag hörde första gången förra julen. Då med stor kör och solister. Nu med Jöback. Viskar en bön.
Orden är skrivna av Mauro Scocco och talar till mig om tillvarons skörhet, att vem som helst kan drabbas av sånt som får dem att gå in i natten utan att hitta tillbaka. För alla som väntar och längtar och har tappat sitt hopp viskar jag också en bön.

Viskar en bön
Mauro Scocco

allting gnistrar
allt är tyst
över vita gator
som snön har kysst
barnen leker
på bakgården
allt andas förväntan
i vinternatten

och stjärnorna glittrar
på himlens rund
och hela livet ryms
i just denna stund

jag viskar en bön inatt
för dom som inget har
för dom som gick in i natten
utan att hitta tillbaks
jag viskar en bön inatt
för alla dom som väntar
för dom som har tappat hopp
för alla därute som längtar

alla sover nu
alla utom jag
jag hör änglars steg
på vårat tak
vi har haft sån tur
så många goda år
så många chanser
som en människa kan få

och mitt hjärta fylls
av stillhet och frid
något tändes inatt
som räcker ett liv

jag viskar en bön inatt
för dom som inget har
för dom som gick in i natten
utan att hitta tillbaks
jag viskar en bön inatt
för alla dom som väntar
för dom som har tappat hopp
för alla därute som längtar