Idag har vårt kök fyllts av liv och glädje i form av en längtansflicka och hennes mor. EVL som jag lärde känna när hennes barnalängtan var som tuffast. Äntligen fick jag möta frukten av den längtan. Åh, vilken frukt! En vitamininjektion! God som ananaspajen de hade med sig. De hade också med sig en hoppets elefant till mig.

En jadegrön skönhet som passade så bra med den större elefant som jag häromdagen vecklade ut ur en kenyansk tidning från 2009. Det är som att den lilla gör sig redo, väntar på att bli stark som den stora för att kunna trumpeta. En fantastisk gåva. Särskilt som den har personlig betydelse för givaren. Som har givit mig så mycket mer, t ex det starka och vackra omslaget på min roman.

Vitamininjektionen var tydlig i en sexårig kropp här hemma. Det vanliga sprudlande jaget blommade med en liten kompis att underhålla. Teaterföreställningar och Michael Jacksonhattar, och en inbjudan till åttamånaderskompisen att sova över, eller komma tillbaka imorgon. 🙂

Nu vilar jag igen, inför ännu en stillsam fredagkväll. Nu med en extra elefant i familjen. Och kanske lite Michael J-låtar till middagen som vanligt.