När jag var ung trodde både jag och en god vän att jag hade ett osedvanligt bra minne. Det visade sig senare att det nog mest var i jämförelse med henne, för sen mötte jag min man och fick en ny skala att jämföra med 😉
Jag är istället en som glömmer. Människor som jag varit ytligt bekant med minns jag ofta varken namn eller ansikte på, till och med gamla klasskompisar kan passera utan att jag förstår att vi borde heja på varandra. (Ja, jag förstår att jag kan tyckas riktigt otrevlig, men jag minns bara inte). Och böcker som jag har tyckt om kan jag glömma att jag läst och läsa om med en bara en känsla av vag igenkänning. Det är en bra glömska. Eftersom jag nu är så kinkig med språk kan jag skippa mer tveksamma skribenter och läsa om bra deckare utan att ha en aning om hur den ska sluta. Den Anne Holt jag läser nu är en sån. Jag känner igen och vet att jag läst den förut, men har ingen aning hur det ska gå. Utmärkt!