Söndag.
När jag skulle lägga gossebarnet igår och han (som så ofta) sa att ”jag kommer inte somna” svarade jag att om jag sjunger fyra långa sånger så sover du innan jag är färdig. ”Ja, fyra jättelånga” svarade han glatt och borrade ner sig i täcket. Han somnade, trots spralliga ben, redan efter 2,5 sång.
Det finns många utantillsånger att plocka av, och jag funderade lite på vad den som inte har en självklar tro sjunger för sina barn? Berätta gärna. Jag noterade att jag kan bara psalmer och kristna sånger. Men dem tycker jag förstås om att sjunga. Den första jag valde igår var en mycket älskad psalm, och återigen en slags trosbekännelse.
Gud för dig är allting klart
Text: Elis Malmeström
(Psalm 217 i de flesta kyrkors psalmböcker)
Gud, för dig är allting klart,
allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig
och i dunklet ser du mig.
Läk mitt öga, att jag ser
hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig
är du allra närmast mig.
Och om jag ej mer förmår
gå i tro den väg du går,
Led mig vid din fasta hand
steg för steg mot livets land.
När min tanke tvivelstrött,
obetvingligt motstånd mött
och ej mera mäktar strid-
inneslut den i din frid.
All din nåd är öppen famn
och ditt namn en ljuvlig hamn
Vad du vill är helighet,
men du är barmhärtighet.
Elis Malmeström var författaren till denna psalm och kallade den ”Bön om ljus” när han skrev den 1936. Han var själv 41 år och hans 37-åriga hustru plötsligt hade blivit sjuk och dött. Malmeström blev ensam med fem barn och skrev texten i sorgen efter hustrun. Nuvarande inledningsstrof var den andra i originalet.
Den här psalmen har både i glädje och sorg betytt så mycket för mig. Vi hade den bland annat som solosång på vår vigsel.
Glädjens dag i juli 1992
Det är 20 år sedan vi gifte oss, och fastän så mycket har hänt så är det samma ord som har betydelse för mig. Det är snart 80 år sedan psalmen skrevs, av en annan 41-åring, och de orden ger ännu tröst, och godnattvila, till människor som lever idag.
Där satt Elis, kanske om natten, och sörjde sin älskade. Fem barn att ta hand om vid sidan av arbetet som kyrkoherde. Fem barn som saknade sin mamma. Det märks i texten att han visste vad det är att tvivla, att vara så ledsen att det inte går att tänka annat än mörka tankar. Varje dag finns det människor som känner just så. Kanske några av dem idag hittar hopp i Elis bön om ljus. Och ljuset sprids vidare framåt. Mot evigheten.
Och så typiskt att jag började gråta när jag läste psalmen.
Kommer ihåg den från sjukhuskyrkan.
Jag sjunger mest ur min skattkammare.
”Lilla Lasse går och gråter, borta är hans fiskarebåt, Gråt inte Lasse lilla, båten ligger i vassen stilla full med gäddor och laxar”
Barna älskar den sången…
Tolmia
Åh. den kan inte jag. Gullig!
Jag sjunger alla barnvisor jag kan; de flesta finns i den silvriga barnkammarboken. Så sjunger jag en del ringlekssånger som ”sju vackra flickor”. Och så sjunger jag folkvisor. I juletid sjunger jag alla julsånger jag kan och då blir det mycket psalmer trots klen tro 🙂
Klen tro är också tro! Härligt att höra vad du sjunger vid sängkanten. Blir de inte danssugna? 😉
Fantastisk psalm! Tänk vilka skatter av tröst och uppmuntran som det finns i vår svenska psalmbok.
På tal om bok – har du hittat fler böcker av Mons Kallentoft?
Kram
Ja, verkligen en skatt!
Den tredje har jag hittat i en bokhylla, men jag vill läsa Sommardöden först så det har fått bli andra böcker emellan. Och just nu är jag boklös så jag får se om jag tar dem i fel ordning eller läser nåt som jag inte är sugen på. Vad läser du just nu?
Kram!
Ja du – det har varit lite dåligt med bokläsandet för mig ett tag. Min flytt kom emellan 🙂 Men nu är jag hyfsat i ordning och tänkte ta upp ”den femte årstiden” igen – det ser jag fram emot!
Tänkte på dig idag när jag plockade upp mina Kallentoft-böcker i bokhyllan 🙂
Tack för den tanken 🙂 och god läsning i nya hemmet!
Usch, stackars Elis. Hoppas han klarade sig genom mörkret med tron i behåll och att han fick träffa sin gud och sin fru till slut.
Men Oj vilken fråga! Märker att jag nog får skriva (ännu) ett blogginlägg i detta ämne eftersom jag uppdaterat mig sedan sist. Jag sjunger gärna säsongsbetonat har jag märkt, gamla hederliga kördängor du vet, klassiska folkvisor blandat med en och annan psalm osv. Jag varvar videung med kungens lilla piga, nocturne, så skimrande var aldrig havet, du lindar av olvon, sommarpsalm, så länge skutan kan gå, visa i molom, alla ska sova för nu är det natt med flera. Senast idag funderade jag på om det inte fanns någon höstvisa och då kom jag på Tove Janssons höstvisa! Till jul kommer alla vackra julpsalmer och -sånger! Vi försöker också med två visor på knacklig kroatiska.
Vad sjunger du mer?
Kramar!
Ja, jag håller med! Jag skulle vilja brevväxla med honom hur han hade det och klarade sig igenom de där nätterna.
Härligt att höra om era sångstunder! Gärna blogginlägg om det sköna utbudet.
Standardsångerna vid läggning är annars, varje kväll:
– Så går jag nu till vila trygg (gammal kvällspsalm)
– Natten är kommen (som en god vän skrivit och båda barnen fått höra nästan dagligen som små)
– Innan natten kommer (nyare kvällspsalm)
Men ibland så ska det vara långa/många/nya sånger, så då kompletterar jag med andra (psalmer 😉 )
Kramar!
Jag har tre fantastiska bröder och en gudson som jag ibland brukar lägga. Då sjunger jag sånger så som ”Du omsluter mig”, ”Kom till ro”, ”Handens fem fingrar”, ”Esmeraldas bön”, ”Lillemans dag är slut” och ”I en sal på lasarettet”. Alla sånger förutom Handens fem fingrar och Esmeraldas bön sjöng mamma, och sjunger fortfarande för mig trots mina 20 år när jag är hemma, för mig när jag var lite så de håller i sig. Sen är jag också en sådan som varierar mig beroende på vad det är för årstid och vilka sånger jag lyssnar på för stunden. Kan även bli sånger som ”I turn to you” och ”Lyckeliten”(endast till minsta lillebrorsan då det är ”hans” sång eftersom jag sjöng den på hans dop) lika så att ”Handens fem fingrar” är mellan brorsans sång då det var den jag sjöng på hans dop. Intressant det där med sånger och hur de påverkar oss.
Åh så roligt att du hittade hit – och att läsa din hälsning, Moa!
Härligt att ”dina” små killar får njuta av alla dessa fina sånger när du nattar dem.
Jag gillar att läsa din blogg. Du skriver så fint. Och du påminner om min mamma, vet inte vad du är för sjuk men min mamma går under den kärleksfulla benämningen ”Fru Skalman” just nu och sen 1 1/5 år tillbaka. Mamma har inte feber men annars är era symptom liknande. Jag önskar så att ni får orken tillbaka snart för jag kan se frustrationen att inte kunna göra det man allra helst vill. Stora varma styrkekramar.