Så börjar vi. Fastan i vårt kyrkoår inleds efter fettisdagen. Kyrkoåret är en tideräkning som hjälper mig att minnas väsentligheter som annars skulle glömmas bort i vardagsbruset.

Frälsarkransen hjälper mig också att minnas, och jag kommer ägna en hel del inlägg åt pärlorna de kommande 40 dagarna. Fastepärlor kallar jag mina reflektioner, och eftersom mina tankar varken är kommersiella eller kyrkorelaterade, och bidrar till att göra reklam för Frälsarkransen, så förutsätter jag att det går bra att blogga om detta utan Verbums särskilda tillstånd.

Den fina ängeln har Kristina gjort, och med handen runt den blir bönen för henne, och andra som behöver omslutas, mer konkret. Också jag.

När fastan inleds börjar jag med en av tystnadspärlorna. Den ovala, sandfärgade, som ängelns hand till höger i bild pekar på.

Tystnad.
Tagning.

Livet pågår hela tiden. Med ständig tagning i den inspelning som inte är film utan verklighet. Min verklighet. Det bullrar, brusar och sjuder av både ljus och mörker och grå vardag. Om jag inte väljer att stanna upp och vara stilla så händer det inte. Jag behöver själv skapa pauserna i mitt liv. Slå i klaffen och signalera:

Tagning.
Tystnad.

Kanske total tystnad utan annat än naturens ljud.
Kanske aktiv tystnad med musik som hjälper mig att bli stilla och låta tankarna vila.
Kanske stilla sånger som för mig närmre den gyllene pärlan intill.

Tagningen väntar.
Nu en stund av tystnad.

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag