Under ett år när jag läst fler böcker än någonsin har jag först dessa dagar ägnat mig åt en riktig bladvändare. Gul utanpå av Patrik Lundberg. Den blev nyligen recenserad i SVT. Några faktamissar men en mycket fin recension som börjar fem minuter in i programmet. Och om man stänger av direkt sen slipper man höra programledaren kalla trilogi för triologi. 😉
Den är inte den typ av bok som jag brukar sluka, men det var just vad jag gjorde. Slukade berättelsen om att växa upp med ett utseende som avviker. Om tillhörighet och utanförskap. Om blodsband och kärleksband. Om de svåra frågorna som vi som adopterar inte alltid vågar närma oss. Eller ens erkänna att de finns. Jag vill våga. För min sons skull. Han som när jag berättade om vad boken handlar om direkt kunde ge exempel på jobbiga frågor han själv fått. Vår lille sexåring. Han kommer aldrig att behöva tvivla på kärleken i familjen, och uttrycker liksom oss övriga ofta lyckan över att vi har fått varandra. Men hur omvärlden bemöter honom kommer jag inte kunna påverka annat än på mycket lång sikt. Människor kommer fråga varifrån han kommer och vilka hans riktiga föräldrar är. Hans syster sa i samtalet häromdagen till lillebror att ”du kan alltid vara säker på att mamma och pappa är dina riktiga föräldrar”. Så är det. Och Kenya är hela familjens land. På riktigt. Men bortom de sanningarna kommer många frågor finnas. När de dyker upp vill jag finnas där. Med mod att möta.
Min mest delade dikt på Ekhemmanet. Skriven utifrån båda sorters föräldraskap. Olika ursprung. Samma kärlek.
Tack för det här inlägget! Jag har beställt boken som borde komma vilken dag som helst!
Vilken otroligt vacker dikt du har skrivit ,så sant!! 🙂
Tack så mycket Märta! Undrar om idag är dagen som jag ska leta rätt på lösenordet till din blogg. Glömsk! 🙂
Instämmer med föregående talare, dikten är så vacker. Den rör mig till tårar. Boken landade i brevlådan i måndags men än har jag bara hunnit fingra på omslaget. Känns lite blandat att läsa den med en ljuvlig dotter med asiatiskt ursprung här hemma. Skulle helst bara blunda för all vardagsrasism, men tänker som du att det är mitt ansvar som mamma att försöka sätta mig in och förstå. Vilken klok syster er son har!
Tack för tårar och ord!
Jag förstår din tvekan, men tror att du kommer att få till dig mycket. Också en massa detaljer om festande och sex som beskrivs på ett ovanligt naket (!) sätt och nog också är nyttigt för en förälder att läsa.
Jag som du kunde inte lägga ifrån mig boken förrän den var slut, för det är sanningen som står på sidorna, precis som den ser ut. Även om vi inte är särskilt lika Patrik och jag, kan stora delar av berättelsen vara min historia, mina känslor. Han gör det dessutom så snyggt, utan bitterhet, bara rakt och koncist med ord som träffar mig rakt i själen.
De tyngre delarna får mig att gråta men det är tårar av lättnad, inte av sorg. Lättnad över att dela känslorna med andra adopterade, oavsett om vi känner varandra eller inte.
Som sagt, jag återkommer med min recension. Kramar till dig Cecilia, med hopp om bättre hälsa.
Tack för kramar och hopp! <3
Jag imponeras av det självutlämnande sättet att skriva, och tror det är just det som gör att det når rakt in. Rakbladsskarpt och naket. Jag förstår att han är en favoritskribent för dig! Undrar om Jimmie läser boken...
Och jag tänker att jag återigen vet varför jag valde dig till gudmor till lilla E. För att du är en sån som vågar. Och det är en sådan familj hon behöver, som vågar närma sig det man gärna håller ifrån sig…
Kärlek! <3 Och längtan efter lilla E! Och stora 🙂