Det har blivit många besök hemma hos Jamie Oliver på sistone. Jag gillar hans mat och smakkombinationer, och att han lagar mat från grunden men inte så där prestigefyllt och skuldbeläggande som många andra kockar. Han räds inte för att ta hjälp av halv/helfabrikat nån gång ibland. Det uppskattar jag eftersom jag tycker att färdig mat har oförtjänt dåligt rykte. Ja, jag gillar Jamie, men jag förstår inte hans vurm för att lägga upp maten på en skärbräda. Totalt opraktiskt och inte särskilt snyggt. Som en räkcocktail häromdagen.

Jamie och jag är fullständigt överens om att mat behöver syra för att nå höjder. Det som jag upplevt som dålig matlagning genom livet kan nog sammanfattas med att den är lagad av människor som aldrig tillsätter nån syra i sin mat. Citron, lime, vin, yoghurt, crème fraiche eller det bästa av allt: vinäger! En sjutusenårig uppfinning som kan förgylla den tråkigaste ingrediens. Och numera i alla slags varianter. Jag har nyss ätit överbliven tråkblomkål som blev lyx med hjälp av några skvättar vitlöksvinägrette (från flaskan i kylen) och lite senap.

Till jul brukar jag komplettera det köttstinna bordet med lättkokta morötter inlagda i en extra god vinägrette. En del vit balsamvinäger och tre delar rapsolja är en utmärkt bas som kan kryddas med vitlök /salladskrydda /salt+peppar /senap/ basilika osv. Sen kan den förgylla sallad, rotsaker, vitkål, kallpotatis, bulgur eller pasta.

Mitt bästa vinägerminne är nog när jag bad min då fyraåriga dotter smaka av potatissalladen och hon smakade noga och sen sa: ”Den behöver vara lite syrligare”. That’s my girl!